Fru talman! Den fria företagsamheten har en av-
görande betydelse för arbetstillfällen runtom i landet.
Det torde vid det här laget vara väl känt för de flesta
att småföretagen bidrar till landets välfärd. Ett bra
företagsklimat ska präglas av förståelse för innovatö-
rer. Men ett bra företagsklimat ska också präglas av
ett positivt tänkande för småföretag. De har andra
förutsättningar, men de har också andra möjligheter
än de stora företagen.
Den svenska näringslivspolitiken har under lång
tid inriktat sig på stora företag och deras behov. Det
har bidragit till att små och medelstora företag har
hämmats i sin utveckling. Viljan att växa bland små-
företagare har inte varit så stor. Många anger att
krångliga regler och höga skatter riktade till ägarna av
företaget har varit orsaken. Det är mycket svårt att
förstå den motvilja som finns mot att ekonomiskt
stimulera fler att vilja bli företagare. I stället har för-
slag kommit om att företagandet har lyfts fram som
en lösning för människor som blivit arbetslösa.
Samhällets beslutsfattare måste skapa villkor som
är överblickbara och långsiktiga. Positivt uttalade
attityder till företagandet från regeringen måste följas
av handling för att bli trovärdiga. För den som satsar
tid och riskerar sina lånade pengar måste det vara
tillåtet att tjäna pengar. De flesta företagare pantsätter
ofta sina tillgångar för att kunna erhålla fördelaktiga
lån. De förväntar sig naturligtvis att få avkastning på
insatt kapital, precis som LO-facket förväntar sig
avkastning på sina medlemmars placerade kapital.
Det behövs förbättringar inom flera olika områden
för småföretagarna. Ett förenklat regelverk har myck-
et hög prioritet, därför att en hög administrativ be-
lastning är en tung börda för de allra minsta företa-
gen. Simplexgruppen, som tillsattes för att minska
regelverket, har trots att det gått flera år ännu inte
kunnat uppvisa något resultat. I stället får vi informa-
tion om att reglerna har fortsatt att öka, enligt upp-
gifter med ca 2 % per år.
Det finns också andra skillnader som innebär ne-
gativ särbehandling av småföretagare, exempelvis
nivåerna på sjukpenning, föräldrapenning och ersätt-
ning vid arbetslöshet för den som nyligen startat sitt
företag. En soloföretagare utan anställd riskerar med
dagens system hela företaget och familjens ekonomi
om han eller hon skulle bli sjuk under några veckor
efter att man startat företaget. En småföretagare med
anställd kan ta sjukledigt, men han erhåller en lägre
ersättning därför att beräkningsgrunderna är till före-
tagarens nackdel. Företagarens sjuklön beräknas på
sju dagar per vecka, och den anställdes sjuklön be-
räknas på fem dagar per vecka. Många företagare
som blir sjuka och begär ersättning från försäkrings-
kassan drabbas dessutom av att de ska inkomma med
deklarationer, från upp till fem år tillbaka.
Utöver det här har också enmansutredarens för-
slag om att förlänga arbetsgivarinträdet skapat stor
oro för småföretagarna.
Alla företagare borde kunna känna en trygghet i
samhället att de, precis som andra, har ett ekonomiskt
skyddsnät. De som startar företag borde kunna få ta
med sig det sjukförsäkringsskydd som de haft i en
tidigare anställning. Det borde vara möjligt under
några år.
Sverige har ett av världens högsta skattetryck, så-
väl för löntagare som för företagare. Centerpartiet har
därför föreslagit en generell sänkning av arbetsgivar-
avgifterna med 10 % för de allra minsta företagen.
Vi anser också att de s.k. 3:12-reglerna, som har
nämnts här tidigare, för fåmansbolag bör avskaffas.
Skattemässigt missgynnas i dag ägare till icke börs-
noterade företag, t.ex. vid uttag av vinster. Att tillåta
vinster är fullt acceptabelt då det gäller börsnoterade
aktieägare. Dagens regler innebär att ägare av få-
mansbolag tvingas till inkomstbeskattning för en del
av kapitalvinsten.
Det borde alltid löna sig att arbeta. Den som är
aktiv och satsar pengar i ett eget företag bör inte be-
skattas hårdare än den som är passiv ägare av kapital.
Nuvarande regler anser jag diskriminerar ägande av
onoterade aktier. Det förslag som regeringen nu läg-
ger angående 3:12-reglerna anser vi inom Centerpar-
tiet ger fel signaler till landets företagare.
Vill vi verkligen att det ska bli fler småföretagare,
anser jag att vi också ska vara öppna för att pröva nya
företagsmodeller. Vi bör också utöka möjligheten till
kreditgivning på landsbygden. För att det ska fungera
bättre bör det finnas tillgång till nya kreditinstitutio-
ner, som kan komplettera bankernas och Almis lag-
och regelstyrda kreditgivning. Ett alternativ kan vara
regionala aktiesparfonder, som endast investerar inom
den region där sparandet sker. En sparform inom
regionen eller länet som kanaliserar kapital till de
onoterade företagen har goda förutsättningar att samla
en region och skapa nya tillväxtområden.
Bl.a. en utredning från Kanada visar att endast
projekt där lokalbefolkningen tagit ansvar för genom-
förandet hade givit bestående positiva resultat ute på
landsbygden. Lokala ledargestalter inom näringslivet,
facket och kommunen har samverkat. Detta har ska-
pat en mycket positiv utveckling, där andra kreditgi-
vare inte har vågat gå in. Där har man kunnat få den-
na programverksamhet.
Med detta vill jag avsluta med att instämma i
Centerpartiets reservationer.