Fru talman! Först vill jag markera att jag, precis
som de flesta, menar att vi så långt som möjligt ska
undvika stora institutioner. Jag har aldrig förnekat att
jag har stått bakom ett regeringsförslag från 1993.
Men vi kanske ska påminna oss om att regeringsför-
slaget från 1993 undantog små, välskötta hem och
dessutom markerade att de som bodde på hemmen
skulle icke under sin livstid tvingas flytta därifrån. De
här undantagen tog den socialdemokratiska regering-
en tillbaka när den övertog makten.
Jag är väl medveten om beslutet, men jag tycker
att det beslut som den borgerliga regeringen låg bak-
om var ett humanistiskt beslut och ett beslut för en
långsiktig, god vård av våra handikappade och bero-
ende människor. Det tog hänsyn till de individuella
behoven. Socialdemokraterna ändrade det sedan och
satte någon princip före de enskilda individernas
behov. Det är det vi diskuterar nu.
Det är totalt ointressant om det är tio personer
som tvingas flytta, om det är fyra personer som tving-
as flytta eller om det är en person som tvingas flytta.
Det är inte fråga om siffror. Det är enskilda individer
som är, vågar jag påstå, de mest utsatta individer vi
har i vårt samhälle. De har en trygghet. De har all rätt
i världen att få behålla denna sin trygghet.
Jag vill höra ett klart besked från socialministern:
ja eller nej. Min förhoppning är att det som socialmi-
nistern sade kryptiskt egentligen betyder att ingen,
oberoende av ålder, av de i dag boende på Anne-
torpshemmet ska behöva flytta därifrån mot sin vilja.
Om vi sedan tittar på Annetorp och institutionali-
sering, undrar jag vari institutionaliseringen ligger när
det är ett fåtal personer som bor tillsammans i villor,
med gemenskapsutrymmen och med eget rum för var
och en.
Det finns annan verksamhet på området. Där finns
bl.a. en dagcentral för autistiska barn. Den verksam-
heten har inte funnits där i så många år. Den finns där
på grund av att de autistiska barnens föräldrar önska-
de att deras barn skulle få vara i det här området i sin
dagverksamhet.
Jag måste fråga: Hade det varit mindre institutio-
naliserat om det varit ett kommunalt daghem med
fullt friska barn som funnits i närheten av dessa per-
soner som har sitt hem på Annetorp?