Fru talman! I detta ärende om kulturmiljövård har
vi i Miljöpartiet sju egna reservationer och dessutom
en gemensam reservation och ett särskilt yttrande.
Med kulturmiljö menas en miljö som är intakt och
som berättar något om en mänsklig verksamhet.
Kulturarv är viktigt för vår förståelse för vår historia
och därmed också för oss själva.
Miljöpartiet har lyckats få igenom kraftfulla för-
stärkningar till kulturmiljövårdsarbetet. Där är vi
stolta men inte nöjda. Nästan 50 miljoner kronor
lyckades vi med i den här omgången.
Kultursektorn har flera vitt skilda uppgifter: att
klargöra historiska betydelser i landskap, miljöer,
byggnader och föremål, att göra andra samhällssekto-
rer och medborgarna medvetna om den tillgång som
kulturarvet utgör och att säkerställa kulturarvets beva-
rande genom att identifiera hotbilder och med vård
motverka hoten. Genom miljöbalken har även kul-
turmiljöns ställning stärkts, och numera går det att
inrätta kulturreservat.
För att lagstiftningens möjligheter ska kunna ut-
nyttjas på bästa sätt vill vi i Miljöpartiet att samarbe-
tet mellan Naturvårdsverket och Riksantikvarieäm-
betet intensifieras. De här olika verken ser på kultur-
miljön från helt olika kompetenser. Därför behöver
det ges utrymme inom respektive verk för ett ökat
samarbete.
Fru talman! Vi i Miljöpartiet menar att Riksantik-
varieämbetet behöver förstärka sin informationsverk-
samhet. Kulturmiljöns plats i samhällsplaneringen bör
lyftas fram. I de övergripande mål för kulturmiljöar-
betet som riksdagen godkände år 2000 är det bl.a.
fråga om att försvara och bevara kulturarvet.
Av regeringens regleringsbrev år 2002 framgår att
Riksantikvarieämbetets verksamhet bl.a. syftar till att
stärka kulturarvets och kulturmiljöns ställning i den
regionala utvecklingen. Verksamheten syftar också
till att kulturarvet och miljöns kulturvärden tas till
vara inom de olika samhällsssektorerna, bl.a. jord-
och skogsbruk, och vid infrastruktursatsningar.
Där sägs också att det är angeläget att kultur-
arvsaspekten integreras på olika nivåer inom alla
samhällssektorer. För att de av riksdagen fastställda
målen inom kulturmiljöområdet ska kunna uppnås
vill man ge information på olika plan, alltså att Riks-
antikvarieämbetet ger information till andra myndig-
heter, kommuner och enskilda och att det har en cen-
tral betydelse. Det här vill vi gärna se fungera ute i
verkligheten.
Ett exempel på att det inte fungerar är Eslöv. Där
finns det tre spannmålmagasin kvar, s.k. lagerhus,
och de är av nationellt intresse. Där har Länsstyrelsen
i Skåne vid flera tillfällen fastslagit ett rivningsförbud
gentemot det av kommunen givna rivningslovet. Man
har sagt att man vill byggnadsminnesförklara det. I
kommunen, som äger spannmålsmagasinen, har en
majoritet bestående av socialdemokrater och mode-
rater sagt att de är mot en byggnadsminnesförklaring.
Striden står hett i Eslöv. Här har Riksantikvarieäm-
betet självt varit nere på plats för inte så länge sedan.
Ni som vill följa stridens hetta kan gå in på
www.lagerhuset.nu och bl.a. skriva på i namnlistan
och läsa hur ställningen är.
Vi vill att det här ska fungera. Därför yrkar jag bi-
fall till reservation 5 punkt 6, där vi säger att det är
angeläget att stärka kulturmiljöns plats i samhällspla-
neringen, inte minst när ny infrastruktur planeras, och
att Riksantikvarieämbetets informationsverksamhet
bör förstärkas.
Ett annat exempel där det inte fungerar är t.ex.
Kvissle, Nolby. Vet ni att förhistorien till Uppsala
högar och Birka finns i Kvissleby? Där är länsstyrel-
sen splittrad. Länsmuseet har sagt nej. Här finns en
helt intakt kulturmiljö. Man har sagt nej till att dra en
ny sträckning av E 4:an där. Det är fullständigt sans-
löst att över huvud taget komma på en sådan idé.
Vem skulle komma på en idé att dra en ny väg över
Birka eller över Uppsala högar? Här åvilar informa-
tionsansvaret tungt. Här är det också kommunpoliti-
ker från s och m som tillsammans tydligen behöver
ha mera kunskap och information.
Nu är det regeringen som tack vare miljöbalken
har att överpröva. Men när Vägverket ger bara ett
förslag blir det svårt att ta ställning. Jag är mycket
förvånad över att landshövdingen har bett regeringen
att skynda på sitt beslut i frågan. Landshövdingen
borde vara skolad i Riksantikvarieämbetets kunskap
som säger att om man genomför den här sträckningen
betraktar Riksantikvarieämbetet att unika kvaliteter
går om intet och att det är omöjligt att dra vägen på
det sätt som föreslås utan att påtaglig skada sker av
riksintressen. Starkare än så kan inte ett ämbete skri-
va.
Fru talman! Jag tänkte också säga någonting om
det viktiga skyddet för fornlämningar i skogsmiljö.
Här finns otaliga exempel på hur även kända forn-
lämningar omgärdas av slutavverkning. På så sätt kan
man säga att fornlämningen visst är kvar, men hur kul
är det att promenera på ett kalhygge helt enkelt? Sär-
skilt i Mälardalen är situationen mycket allvarlig.
Jag hoppas att vi med de gemensamma skrivning-
arna tillräckligt har påtalat vikten av att se över frå-
gan än mer och göra sig informerad om att det pågår
en skövling av gammal kulturmiljö där.