Fru talman! Jag ber först att få yrka bifall till re-
servation nr 1 som är fogad till betänkandet. Även de
andra moderata reservationerna är värdefulla, men för
att vinna tid yrkar jag bifall bara till reservation nr 1.
Jag vill lämna en bakgrund.
Miljöbalken skulle bli en bra lag. Den skulle in-
nebära att vi fick en samlad och överskådlig lagstift-
ning när det gällde miljöfrågorna och miljölagstift-
ningen som sådan. Det har nu visat sig att det inte
blev på det sätt som vi hade önskat.
Vi kan nu konstatera att lagen var dåligt under-
byggd dels när det gällde handläggningsrutinerna,
dels när det gällde kostnadseffekterna för företag och
enskilda och dels när det gällde resursbehoven för de
myndigheter som hade att hantera lagen.
Vi moderater var mycket kritiska i samband med
att kammaren fattade beslut om och antog miljöbal-
ken. Vi blev också kritiserade för detta, när man me-
nade att vi inte hade tillräckligt hög miljöambition.
Det visar sig nu, fru talman, att vi hade rätt på prak-
tiskt taget samtliga punkter utifrån den kritik som vi
riktade mot den lagstiftning som vi nu har att brottas
med.
I stället för en bra lag blev miljöbalken en pro-
blemlag, som i praktiken terroriserar människor och
företag. Detta är dåligt, inte bara för enskilda männi-
skor och företag utan också för miljön, därför att man
uppnår inte de miljöeffekter som verkligen var av-
sedda. På många områden blir det tvärtom så att vi får
negativa miljöeffekter utifrån det sätt på vilket lagen
har konstruerats och sedan tillämpats.
Småföretagen drabbas väldigt hårt på grund av
byråkrati och höga kostnader. Man avstår från inves-
teringar, och i och med detta förlorar man både jobb
och miljöeffekter. Sådana investeringar som skulle
vara bra både för arbete och för miljö avstår många
företag från därför att det är så krångligt att få igenom
de olika förslagen. Då är det bättre att strunta i att
göra förbättringar eller att göra investeringar som
skulle innebära fler arbeten. Det här är givetvis kata-
strofalt.
Tillsynsavgifterna är höga. Från moderat håll har
vi sagt att om man inom företagen - det kan gälla
tillverkningsindustri eller jord- och skogsbruk - har
en hög miljöambition, t.ex. att införa certifieringar
inom jord- och skogsbruket, skulle man stimuleras till
detta genom lägre tillsynsavgifter. Men inte heller det
har vi fått gehör för. Vi tycker att man i stället borde
stimulera den egna tillsynen.
Vi säger också att man inte ska få ta ut avgift utan
motprestation. I dag kräver kommunerna ofta scha-
blonavgifter från företag och verksamheter utan att
själva ha gjort en motprestation. Man kanske inte ens
har varit och kontrollerat företaget i fråga, och ändå
får företaget betala en ganska hög tillsynsavgift. Detta
är givetvis inte acceptabelt.
Vi menar också att om det vid en tillsyn inte före-
ligger någon brist ska man inte behöva betala till-
synsavgiften.
En annan orimlig faktor är miljösanktionsavgif-
terna, som drabbar alldeles hejdlöst i olika samman-
hang. Det kan inte anses vara rimligt att man ska
betala en hög miljösanktionsavgift bara därför att
man t.ex. har glömt att lämna in en anmälan.
Handläggningstiderna är också väldigt långa -
upp till två år t.ex. för ganska enkla investeringar. Det
visar att regeringen, när den lade fram propositionen
till riksdagen, inte klart hade redovisat, eller inte hade
klart för sig, vilka kostnads- och resurseffekterna
skulle bli när miljöbalken antogs. Det behövs väsent-
liga resursförstärkningar vid länsstyrelserna och i
kommunerna för att handläggningstiderna ska kunna
kortas och bli effektivare.
Miljökonsekvensbeskrivningarna är också be-
svärliga, inte minst för småföretagen. Från moderat
sida sade vi när miljöbalken antogs att om man ska
kräva miljökonsekvensbeskrivningar från företagen,
framför allt från småföretagen, måste företagens
verksamhet medföra betydande miljöpåverkan, alltså
inte enbart en generell miljöpåverkan.
Den generella skrivningen medför, visar det sig,
att framför allt småföretagen drabbas av stora pro-
blem och kostnader när de ska ta fram miljökon-
sekvensberäkningar. Som vi ser det måste man också
här få en omprövning till stånd. Även i samband med
t.ex. ganska enkla byggnadstillstånd måste man göra
omfattande miljökonsekvensberäkningar.
En fråga som också har aktualiserats är vem som
ska kunna gå in och bestämma i dessa frågor. Det har
ju visat sig att kommunerna går in och bestämmer
verksamheten i olika sammanhang. Jag tänker på det
berömda Kumlafallet, där kommunen gick in och
bestämde hur man skulle bedriva skogsbruk.
Kommunerna ska ju inte gå in och ta över sek-
torsmyndigheternas ansvar, t.ex. när det gäller de
areella näringarnas verksamhet. I så fall hamnar vi,
fru talman, i ett fullständigt moras i fråga om synen
på näringsverksamhet. Detta kan vi inte acceptera,
eftersom vi då också skulle hamna i en allvarlig
rättsosäkerhet.
Från moderat och även från andra borgerliga par-
tiers sida yrkar vi i reservationer på att full ersättning
ska utgå vid intrång. Det är orimligt att enskilda med-
borgare inte ska få full ersättning vid intrång. Detta
anses från allmän synpunkt vara viktigt. Om det är så
att vi från allmän synpunkt anser att olika saker är
angelägna, har vi också anledning att från allmän
synpunkt gemensamt stå för de kostnader som det
innebär att värna de värden som föreligger.
Fru talman! Vi anser att det är angeläget att den
utredning som nu arbetar med en översyn av miljö-
balken mycket snabbt kommer med konkreta änd-
ringsförslag. Vi kan inte under en längre tid leva med
en miljöbalk som medför stora problem för enskilda
människor och för företag.
Fru talman! Med detta ber jag än en gång att få
yrka bifall till reservation 1.