Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka min
tillfredsställelse över att justitieministern går mot
strömmen och till skillnad från sina regeringskolleger
visar ett intresse för att delta i den allmänpolitiska
debatten. Detta uppskattar jag och - det är jag överty-
gad om - även övriga riksdagsledamöter.
Vi ska nu debattera frågor om trygghet. Vad är då
trygghet, vad ger trygghet och vad är påverkbart
genom politiska beslut? En förutsättning för trygghet
är möjligheten att kunna försörja sig själv och de sina.
En annan förutsättning är möjligheten att kunna på-
verka sitt eget liv och göra sina egna val. En tredje
förutsättning är att mötas med respekt för den egna
kroppen, tanken och egendomen. En fjärde förutsätt-
ning är vetskapen om att friheten för mitt land och
därmed för min person inte är hotad.
Tyvärr upplever många i Sverige brister i dessa
förutsättningar. Alltför många i dagens Sverige sak-
nar möjligheten att leva på sin lön. Väldigt få familjer
har möjlighet att själva bestämma hur tiden ska för-
delas mellan förvärvsarbete och hemarbete och likaså
har få möjlighet att välja annan omsorgsform för sina
barn än den kommunala barnomsorgen. Med ett för-
svar under avveckling får vi också räkna med att
människor i framtiden inte kan känna säkerhet mot
hot utifrån.
Trygghetsdebatten ska emellertid inledas med en
diskussion om rättstrygghet, varför jag inte vidare ska
diskutera övriga trygghetsfrågor. Men jag måste ty-
värr konstatera att många människor i dag inte känner
trygghet mot brott eller trygghet i vetskapen att om
man drabbas kommer det offentliga att reagera för
offret och mot gärningsmannen.
När jag började fundera över dagens debatt hade
jag nyligen nåtts av budet att justitieutskottets första
ordförande, Astrid Kristensson, gått bort. Astrid
Kristensson har alltid varit en god förebild för mig
både som kvinna och kriminalpolitiker. Det är väl
känt att Astrid Kristensson fick smeknamnet
"batongmormor". Många tror nog att detta namn
förärades henne som skällsord på grund av hennes
krav på lag och ordning. Så är inte fallet. Smeknam-
net fick Astrid Kristensson av fängelsedömda, som
betraktade henne som en fast men rättvis människa
och som ville markera sin respekt för henne genom
denna utnämning. Som sann humanist krävde Astrid
Kristensson fasthet och tydlighet i kriminalpolitiken.
Hade fler lyssnat på henne under 1970-talet och tagit
till sig hennes tankar, då skulle Sverige i dag ha varit
fridfullare och tryggare.
Fru talman! I början av veckan fick jag ett brev
från en ung man, Henric Carlsson i Karlskrona. Han
går första året på samhällsprogrammet och gör ett
projektarbete om ungdomssnatteri. Bl.a. har han gjort
en enkät om snatterier bland 15-18-åringar och frågat
om de tycker att det är legitimt att snatta. Enligt sva-
ren han fått är det många av dem som snattar som
tycker att det är legitimt. Deras förklaring är främst
att det inte är någon som reagerar och att inget hän-
der. Även de som åkt fast tycker inte att det gör så
mycket mer än att kanske föräldrarna blir arga.
Fru talman! Hur ska vi få ett tryggare samhälle
om vi inte ser till att unga som visar bristande respekt
för sina medmänniskor möts av en tydlig reaktion? Vi
moderater har lagt fram åtskilliga förslag om ökade
möjligheter att ingripa mot unga på glid och även om
en skärpning av föräldrarollen. Jag undrar om justi-
tieministern skulle vara intresserad av att vi på allvar
startar en dialog om ungdomskriminalitet.
Fru talman! En rättsstat förutsätter att utförda
brott utreds och lagförs. För ett gott resultat krävs att
vi har tillräckligt med poliser. Häromdagen kunde vi
läsa om ett polisområde i Stockholmsregionen som
hade fem av sjutton polistjänster besatta. Det kommer
att dröja åtskilliga år innan vi har tillräckligt med
utbildade poliser för att besätta ens de polistjänster
som dagens snäva budget ger utrymme för.
Enligt säkerhetschefen i Gävle kommun hyr
kommunen in vakter från ett privat bevakningsföretag
för att förebygga ungdomsbråk på helgkvällarna.
Vakterna patrullerar i områden där det är extra myck-
et bråk. Kommunens säkerhetschef kommenterar
denna åtgärd med följande: "Vi hyr deras tjänster
under några kritiska timmar på fredags- och lör-
dagsnätter." Han är medveten om att vakternas upp-
gifter kan uppfattas som polisarbete. Men, säger han:
"polisens resurser är för små. Det kan ta timmar innan
de kommer till ett ställe där ungdomarna bråkar. Om
de kommer alls." Även om jag är av uppfattningen att
polisen inte ensam kan stå för tryggheten mot brott
anser jag det oacceptabelt att polisarbete tas över av
andra. Säkerhetschefens ord säger mycket om dagens
kris för rättstryggheten.
Vi måste få möjlighet att anställa administrativ
personal och därmed avlasta våra poliser för att lösa
en del av de akuta problemen och också i en snabbare
takt öka antalet utbildningsplatser på polisutbildning-
en för att klara problemen även på sikt. Justitiemi-
nistern och även statsministern har uttalat sig för en
ökning av budgeten för polisen. Rimligen, om utta-
landena är seriösa och inte lika ihåliga som förra
vårens löften visade sig vara, har frågan bearbetats.
Jag vill därför att justitieministern redovisar hur pla-
nerna ser ut.
Det räcker emellertid inte med poliser för en rätts-
säker och framgångsrik lagföring. Det krävs t.ex.
också att vittnen vågar ställa upp. Tyvärr upplever vi
allt oftare att människor inte är beredda att utsätta sig
för de risker de tror följer med ett vittnesmål. Det är
väsentligt att vi ökar vittnens trygghet och markerar
mot varje form av hot mot vittnen. Vilka åtgärder
planerar justitieministern att genomföra? Jag förstår
exempelvis inte varför socialdemokraterna motsätter
sig det moderata förslaget om en skärpning av straffet
för övergrepp i rättssak, som enligt min mening borde
jämställas med mened. Kan justitieministern förklara
vad som gör mened allvarligare än hot mot vittnen?
Denna vecka har vi nåtts av uppgiften att det i
Stockholms län ägt rum nästan ett butiksrån om da-
gen. En guldsmed har hittats död i sin butik i centrala
Stockholm. Vid ett besök före jul i en urhandel här i
Stockholm blev jag informerad om den otrygghet
både ägare och anställda upplevde efter att ha drab-
bats av rån. Det är oacceptabelt att så många ska
behöva uppleva otrygghet i sina arbeten. Med omfat-
tande teknisk skyddsutrustning och samverkan inom
handeln gör affärsmännen själva vad de kan för att
skydda sin personal. Vad gör justitieministern?
Fru talman! Om jag är rätt informerad har rege-
ringen i dag beslutat att uppdra åt Domstolsverket att
vidta åtgärder för sammanläggning av Jakobsbergs
och Sollentuna tingsrätter. En stor del av höstens
debatt på rättsväsendets område ägnades åt domstol-
sväsendet och dess framtida organisation. Vi är
många som har efterlyst principer för utvecklingen
och förändringsarbetet.
En sådan plan, eller i varje fall en skrivelse, är
aviserad från regeringen denna vår. Jag tycker att det
är mycket egendomligt att regeringen föregriper de
motioner och den debatt som rimligen blir följden av
en sådan skrivelse. Det är med stor besvikelse jag
noterar att justitieministern tydligen har utnyttjat sin
formella rätt och inte lyssnat på riksdagen.