Fru talman! Det finns olika orsaker till denna si-
tuation. Resursbristen kan vara en av många olika
orsaker. Det finns inte ett enda av de förslag som vi
hörde talas om hos Barnombudsmannen eller något av
alla andra förslag som ensamt kan lösa problemen.
Vi i vår grupp håller för närvarande på att till-
sammans med regeringen diskutera vårpropositionen
som ju innebär ramar för det kommande budgetarbe-
tet. Statsministern har redan i kammaren aviserat att
det har skapats ett utrymme under nästa år för att
stärka kommunernas roll i den svenska ekonomin, och
det är mycket glädjande. Men det har inte skett allde-
les av sig självt, utan det är fråga om en rad tuffa
åtgärder som har lett fram till denna situation. Vi hade
önskat att Vänsterpartiet hade varit mer angeläget om
att delta i det arbetet. Dessa pengar behöver vi inte gå
ut och låna upp. Det är ett utrymme som vi här i
kammaren kan handskas med utan att be någon annan
om lov, och det är ett fall framåt.
Situationen har länge varit att vi i stor utsträckning
har varit beroende av andras välvilja för att kunna
agera. Den situationen har inte vi försatt riksdagen i,
utan det var någon annan. Men det hade varit tack-
nämligt om vi hade fått ett bättre stöd för att komma
dit vi har kommit i dag. Då kanske det hade gått ännu
fortare.
Jag tycker att en god användning av detta utrym-
me är att just satsa på vård, omsorg och utbildning för
barnen. Det är nog en av de allra viktigaste åtgärderna
som vi kan vidta för framtiden. Därmed kan vi också
se till att skolan får mer resurser. Men det fråntar inte
skolan vare sig behovet av eller ansvaret för att också
utveckla sitt arbete så att metoder och organisation
leder till en förbättring i detta avseende.