Herr talman! Under denna punkt behandlar riks-
dagen ett antal motioner från den allmänna motions-
perioden. Utskottets betänkande kan betraktas som en
redovisning över den mångfald av problem och möj-
ligheter som i dag diskuteras i skolan. Motionerna
behandlar många olika ärenden. Alla är mer eller
mindre viktiga för utvecklingen av det svenska skol-
väsendet.
Jag tänker i detta anförande nöja mig med att re-
dovisa den moderata inställningen till några särskilt
viktiga frågor för skolans och elevernas möjligheter.
Det finns tendenser till segregation i samhället.
Den socialdemokratiska bostadspolitiken, som den
tog sig uttryck i miljonprogrammet, ligger bakom
mycket av de problem med segregation som vi ser i
dag. Den tar sig olika uttryck som påverkar olika
delar av samhället. Självklart är skolan en av de delar
i samhället som drabbas. Det är knappast något nytt,
utan är ett erkänt faktum.
Vad som däremot är nytt är möjligheterna att välja
skola, vilket tydligare synliggör problemen.
Tyvärr finns en ovilja bland beslutsfattare att inse
detta faktum. På olika sätt har man därför försvårat
för de fristående alternativen att etablera sig och även
infört begränsningar i möjligheterna att välja skola.
Det är ett erkänt faktum att skolan påverkades i
positiv riktning i och med att alternativ och möjlighe-
ter i större utsträckning fick utrymme i skolvärlden.
Detta faktum måste tas till vara. Rätten till fritt val av
skola utgör en stimulans för skolan. Förutsättningen
för denna utveckling är stabila regler och rimliga
ekonomiska villkor för friskolorna. De måste därför
enligt vår mening ånyo garanteras en lägsta ersätt-
ningsnivå om 85 % av kommunens genomsnittskost-
nad per elev i grundskolan.
Vid fredagens konferens här i riksdagen om mi-
noriteternas skola var det många talare som redovisa-
de att de såg möjligheter med friskolor med olika
inriktning och profil. Det ansågs vara en förutsättning
för en lyckosam integrering. Enligt vår mening måste
dock grundkravet vara att förutsättningarna blir bättre
än i dag för att bygga upp etniska och språkligt fristå-
ende skolor och därmed ge invandrargrupper möjlig-
het att uttrycka en kulturell och språklig identitet. Det
kan ses som en förutsättning för en lyckosam integre-
ring.
Vi anser att en viktig förutsättning för att bekämpa
segregation i skolan är att föräldrar har rätten att välja
skola. Det skall då inte enbart vara förbehållet föräld-
rar och elever i bostadsområden som betraktas som
välartade. Det måste också tillåtas vara en möjlighet
för föräldrar i mer utsatta områden.
Valfrihet påstås utnyttjas olika bland skilda elev-
grupper. Den lösning som regeringspartiet har valt
förstärker denna situation. I stället för att stödja och
utveckla valmöjligheterna så att fler utnyttjar dem, har
socialdemokraterna valt den omvända metoden. Det
gagnar inte möjligheterna att bekämpa segregation av
olika slag.
Elever med behov av särskilt stöd måste kunna på-
räkna ökade resurser, oavsett vilken skola eller skol-
form som eleverna väljer. Att bo i ett område med
tung social belastning skall inte vara liktydigt med att
den närmaste skolan är dålig. I vår reservation nr 1,
som jag i och med detta yrkar bifall till, har vi före-
slagit att riksdagen skall göra ett uttalande med denna
innebörd. Tyvärr har utskottsmajoriteten valt att inte
gå på den linje som vi anvisar, vilket vi anser vara till
förfång för skolan.
Utvecklingen mot alternativa former och de möj-
ligheter som detta rymmer gäller även barnomsorgen.
Den pedagogiska verksamheten för barn i förskoleål-
dern får inte ensidigt koncentreras till kollektiv barn-
omsorg. Med tanke på den omfattning som alternativa
barnomsorgsformer fått kan vi förvänta oss ett alltmer
ökat föräldraengagemang i skolan. Alla de föräldrar
som engagerat sig i byggandet av de fristående barn-
omsorgsformerna kommer inte att nöja sig med att
vara åskådare, utan vill vara med aktivt och påverka.
Denna resurs måste vi ta till vara.
Barn utvecklas olika och i olika takt. Det är därför
nödvändigt med en mer flexibel skolstart. Enligt mo-
derat uppfattning är nu tiden mogen för att införa
skolstart vid sex års ålder. Möjligheter måste dock
finnas att skjuta upp skolstarten ett år beroende på
barnets mognadsgrad.
Herr talman! När når eleverna de mål som är upp-
satta, och når eleverna de mål som är uppsatta? Vilka
är deras förutsättningar för vidare studier? Det är
frågor som i allra högsta grad är aktuella. De rappor-
ter som nu redovisas över hur många elever som inte
når målen är oroande och visar på att skolsystemet
måste bli mer flexibelt och mer anpassat till elevernas
olika förutsättningar. En åtgärd som är viktig i detta
sammanhang är att ge eleverna möjligheter till un-
dervisning till det att eleven fyllt 16 år.
Till sist: Mobbning är ett problem. Därom är vi
alla överens. Att frågan är viktig och har givits stort
utrymme i detta betänkande är därför inte förvånande.
Vad som däremot är förvånande är att utskottsmajori-
teten väljer att inte göra något tillkännagivande i
frågan. I bl.a. motion Ub201 redovisas förslag som
visar utskottet konkreta möjligheter att lyfta fram
denna problematik. Bl.a. Barnombudsmannen kom-
mer ju med förslag på det här området, och det hade
därför varit mycket lämpligt om utskottet hade valt
denna möjlighet att direkt ge uttryck för utskottets
uppdrag till regeringen innan skolministern sätter sig
ned för att författa den väntade propositionen. Det
kan ju också vara lämpligt att utskottsmajoriteten nu
passar på att redovisa varför man inte tar vara på den
möjlighet som ett tillkännagivande i en så viktig fråga
innebär.