Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 7.
Regeringen har föreslagit att ett gemensamt mål-
dokument för den obligatoriska skolan och den del av
förskolan som rör sexåringarna utarbetas. Centerpar-
tiet anser att detta bör leda till ett genomförande av en
tioårig grundskola.
Jag skall inte nu upprepa våra argument sedan ti-
digare debatter i denna fråga, utom på en punkt, näm-
ligen att en mycket samstämmig bedömning av ett
införande av tioårig grundskola är att det skulle vara
särskilt bra för de barn som har det svårt och att det
skulle minska utslagningen i grundskolan. Med an-
ledning av det har jag mycket svårt att förstå social-
demokraternas agerande i denna fråga.
Jag har också svårt att förstå att regeringen fortfa-
rande lyssnar mer på Kommunförbundet och dess
negativa invändningar mot förslaget om införandet av
tioårig grundskola.
Centerpartiet har begärt ett samlat program för hur
en övergång till en tioårig grundskola skall genomfö-
ras. Jag beklagar att man inte ens varit beredd att
bifalla denna begäran.
Jag är en tjej som är med i ett gäng som mobbar.
Till en början tyckte jag mobbning var en kul sak,
men efter ett tag började jag få dåligt samvete. En av
mina bästa vänner innan jag gick med i det här gänget
är nu mobbad. Och nu kan jag inte sova på nätterna
utan ligger sömnlös. Jag vill inte vara med i gänget
längre, men jag vet inte hur jag skall säga det, och om
jag går ur gänget kanske de börjar mobba mig också.
Det här kan man läsa i skriften Blunda inte för
mobbning.
Trots våra kunskaper om och insatser mot mobb-
ning finns det i dag ca 100 000 barn som är utsatta för
mobbning, vilket är ungefär lika många som för tio år
sedan. Det är helt oacceptabelt och också, tycker jag,
ett misslyckande för de vuxnas agerande i skolan. Det
gäller oss alla: politiker, föräldrar, rektorer, vaktmäs-
tare och lärare.
Jag har ibland en känsla av att vi vuxna i den här
frågan ägnar oss åt någon slags dubbelmoral. Vi säger
att mobbning är oacceptabelt, men vi lever inte som vi
lär. Vi stoppar inte barn som bråkar, och vi löser inte
småproblem, vilket kan leda till att mobbning utveck-
las. Denna dubbelmoral måste med kraft motarbetas,
och vi måste ålägga oss själva mer konsekvent hand-
lande och civilkurage som vuxna människor.
Det måste vara så att barn och ungdomar skall
kunna känna trygghet och glädje när de går till skolan
och i själva skolarbetet. Vi kan inte år ut och år in
utsätta våra barn och ungdomar för att skolan kan
vara en otrygg plats dit man är rädd att gå och för de
allra värst utsatta den hemskaste plats på jorden som
de dessutom måste tillbringa många år framöver i.
Många av de elever som utsätts för mobbning vå-
gar inte göra någonting för att få slut på mobbningen.
Få tar kontakt med vuxna, utan de mobbade väntar
helt enkelt på att mobbarna till sist skall sluta.
Mobbning är lika vanligt på landsbygden som i tätor-
ten.
Skolan och barnomsorgen har ett stort ansvar för
normbildningen, som givetvis är viktig i de här frå-
gorna. Det är viktigt att diskussionen om rätt och fel
börjar tidigt. Väldigt viktiga i normbildningen i dessa
frågor är självklart familjen och föräldrarna. Det är ju
främst genom familjen som barn erhåller värderingar
och normer som avhåller dem från att mobba och i
vissa fall begå rent brottsliga handlingar. Det är vik-
tigt att familjen och den närmaste omgivningen stöttar
och hjälper barn och ungdomar.
Barnombudsmannen gjorde 1995 en undersökning
bland 13-åringar om vad de tyckte att man skulle göra
mot mobbning. Svaret från de allra flesta 13-åringarna
var att de unga saknar vuxna i skolan som bryr sig om
hur de mår och som vågar agera mot utfrysning och
övergrepp. Med vuxna menar de skolans personal. 13-
åringar tycker kanske inte att det är lika viktigt att
föräldrarna deltar i själva arbetet i skolan, men det
kan ju möjligen ha att göra med att de är just 13 år
gamla. Jag tror att det kan skilja litet beroende på
vilken ålder barnen är i. Det var i alla fall vad som
kom fram i undersökningen.
Eleverna vet mycket om mobbning, och de är ock-
så beredda att engagera sig och ta ansvar, men endast
om de känner att de har de vuxnas fulla stöd, vilket de
inte känner i dag.
I skollagen står det att alla som verkar i skolan
skall "bemöda sig om att hindra varje försök från
elever att utsätta andra för kränkande behandling".
Varje kommun har en lagstadgad skyldighet att
upprätta en skolplan för hur man avser att nå de na-
tionella mål som har satts upp för skolan. Vi förutsät-
ter därutöver att varje skola i sin arbetsplan också har
en klar handlingslinje för hur man skall motverka
mobbning, och detta måste kommuner och skolor
genomföra.
Det finns inga helt färdiga lösningar som kan fun-
gera exakt lika på alla skolor. Det måste vara upp till
varje skola att utarbeta den bästa planen för just sin
skola och på så sätt anpassa metoder och arbetssätt.
Även om varje skola har en plan för hur man skall
arbeta förutsätter det givetvis att vuxna agerar, som
jag nämnt tidigare.
Utöver detta anser Centerpartiet att det måste fin-
nas ett mer direkt ansvar för de vuxna som tar hand
om eleverna i skolan. Där är förslaget om att skolla-
gen bör förstärkas med en paragraf om att lärare och
övrig personal som upptäcker mobbning är rapporte-
ringsskyldiga till rektor ett bra redskap, som jag tror
kommer att finnas med i höst. Lagen säger också att
de vuxna verkligen måste agera ännu tydligare än i
dag.
Vi anser att frågan om mobbning redovisas på ett
väl genomarbetat sätt i betänkandet. Det framkommer
bl.a. att skolministern är beredd att ändra i skollagen
för att motverka mobbning. Barnombudsmannens
rapport skall överlämnas till regeringen i slutet av
mars och därefter remissbehandlas och beredas. En
proposition skall sedan läggas fram i höst i samband
med budgeten, och detta skall genomföras fr.o.m. den
1 januari. Detta är bra, och det är en viktig signal till
alla skolor i landet. Kampen mot mobbning blir in-
tensivare. Vi måste få en skola där barn känner sig
trygga och fyllda av arbetsglädje.
Herr talman! Det finns givetvis mycket mer att sä-
ga om mobbning och arbete för att motverka denna,
t.ex. vad gäller skolmiljön såväl inomhus som utom-
hus, men jag avstår från att ta upp detta i dag.