Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Svar på interpellationerna 1994/95:132 och 140 om forskningen om elallergi

Socialminister INGELA THALÉN (s), 1995-05-15 (riksmöte 1994/95).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det

som är genomgående både för Lennart Fridén, Görel

Thurdin och mig är den öppna attityden och åsikten

att människor skall behandlas med respekt och att alla

inblandade - läkare, försäkringskassa, socialtjänst och

forskare - skall ha stor förståelse för att vi faktiskt

inte vet. Varken Lennart Fridén, Görel Thurdin eller

jag vet. Inte heller forskarna vet. Men vi kanske kan

komma att få kunskap om detta någon gång framöver.

Det är den attityden som jag tycker skall prägla oss.

Man har i sin kritik av Socialstyrelsen skjutit in

sig på ett avsnitt av en tjock dokumentation. Det tyck-

er jag är orättvist gentemot Socialstyrelsens rapport.

Det är en rapport. Det är alldeles riktigt. Men den

skall inte läggas till handlingarna. Den skall användas

som en del av det material vi behöver för att kunna gå

vidare i diskussionen om att handskas med dessa

frågor på ett bra sätt ute i samhället.

Jag vill än en gång betona att jag anser att forskar-

världen skall söka sig vidare. Det finns forskningsme-

del, och man skall använda de vanliga kriterierna när

det gäller forskningsprojekt. Man skall inte göra någ-

ra undantag eller udda bedömningar när det gäller

denna forskning.

Jag vill återigen betona det jag sade i mitt svar när

det gäller attityden från hälso- och sjukvården, soci-

altjänsten och självfallet också från försäkringskassan.

Man måste vara medveten om att det finns väldigt

många olika individer ute i samhället. Det är fråga om

att ständigt föra en diskussion och hjälpas åt med att

ha denna öppna attityd. Det finns många enskilda. Det

finns skeptiker och det finns förespråkare på alla

områden.

Det som händer nu är att Socialstyrelsen diskute-

rar möjligheten att utreda hur just elkänsliga vårdas

och behandlas och på vilket sätt man skall kunna

närma sig den frågan inom hälso- och sjukvården på

ett litet mer systematiskt sätt, oavsett om det finns en

vetenskaplig bakgrund eller inte. Det framgår av So-

cialstyrelsens rapport att Elsäkerhetsverket, Boverket,

Strålskyddsinstitutet och Arbetarskyddsstyrelsen

under våren gemensamt kommer att gå in med klar-

lägganden om vilka åtgärder som kan vara nödvändi-

ga för att begränsa exponeringar från elektromagne-

tiska fält, t.ex.

Utöver det jag mer konkret sade i mitt första svar

vill jag påpeka att vi på inget sätt släpper greppet om

denna fråga. Den måste drivas vidare med den öppna

attityd som jag anser att jag har. Den måste drivas

vidare med en diskussion och ett seriöst samtal mellan

alla inblandade.

Jag vill än en gång understryka att jag tycker att

alla inblandade - bl.a. försäkringskassa och sjukvård

- har all anledning att ha en mycket stor respekt för

de symtom och reaktioner som man möter. Man måste

ta dem på stort allvar även om man inte vet exakt.

Debatten

Hämtad sida: 10

10 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

Socialminister INGELA THALÉN (s): Svar på interpellationerna 1994/95:132 och 140 om forskningen om elallergi (1995-05-15) — PRESS0