Herr talman! Görel Thurdin har frågat mig vilka
åtgärder inom vård, behandling och forskning rege-
ringen planerar med anledning av problemen kring
s.k. elkänslighet. Lennart Fridén har frågat mig vilka
åtgärder jag ämnar vidta för att forskningen kring
elkänslighet och de till denna relaterade försöken med
boende skall redovisas på ett otvetydigt sätt. Jag väl-
jer att besvara frågorna i ett sammanhang.
Jag vill återigen understryka det som jag sade till
Lennart Fridén i ett frågesvar om elkänslighet den 7
februari i år. Även om det för närvarande inte finns ett
vetenskapligt fastställt samband mellan elektromag-
netiska fält och de symtom som uppges, så skall pro-
blemen tas på allvar. Det går inte att utesluta att det i
framtiden kan komma fram sådana rön som visar att
ett samband finns.
De upplevda symtomen orsakar de drabbade stort
lidande och är ofta orsak till nedsatt arbetsförmåga.
För att relevanta åtgärder skall kunna vidtas är det
angeläget med en helthetsbedömning av den elkänsli-
ges totala miljö och livssituation. Det är viktigt att ta
hänsyn till brister i den miljö som den elkänslige
vistas i. Det kan gälla ventilation, ergonomi, elektro-
magnetiska fält, belysning, städning men också den
fysiska och psykosociala livssituationen. Ingen faktor
kan uteslutas på förhand, och säkerligen samverkar
många faktorer till att de uppgivna symtomen uppstår.
Problemen skall utredas förutsättningslöst såväl inom
hälso- och sjukvården som på arbetplatserna.
De personer som upplever sig elkänsliga skall be-
mötas med respekt av hälso- och sjukvården, social-
tjänsten, försäkringskassan och andra samhällsorgan.
Kontinuitet och ett omsorgsfullt omhändertagande är
mycket viktigt vid dessa mångfasetterade symtombil-
der, där orsakssambanden ofta är oklara. Det är ange-
läget att utvecklingsarbetet fortsätter och att kunska-
perna ökar, så att det blir möjligt att förbättra utred-
ning och behandling av sådana här fall.
Hälso- och sjukvården har avgörande betydelse
för att lindra och bota de symtom som förknippas med
elektromagnetiska fält, men även kompletterande
åtgärder för att förbättra miljöerna som den elkänslige
vistas i har genomförts. I dagsläget finns det dock
ingen säker och systematiskt uppbyggd kunskap om
sådana kompletterande åtgärder, exempelvis s.k.
elsanering, varit verkningsfulla när det gäller att av-
hjälpa de elkänsligas symtom.
I ett flertal sammanhang har riksdagen, nu senast i
bostadsutskottets betänkande 1994/95 BoU18, be-
handlat frågan om bostadsanpassningsbidrag för s.k.
elsanering. Regeringen har under den gångna veckan
givit Boverket i uppdrag att i samråd med Socialsty-
relsen göra en särskild kartläggning och analys av
bostadsanpassningsbidrag för elsanering. Boverket
skall kartlägga och beskriva i vilken utsträckning
bostadsanpassningsbidrag går till elsanering av boen-
demiljön. Kartläggningen skall också ta upp vilken
typ av åtgärder stödet avsett, hur omfattande stödet
varit och de totala kostnaderna för åtgärderna. Bover-
ket skall också bedöma och analysera i vilken ut-
sträckning elsaneringen haft några effekter på de
elkänsligas symtom och hälsa. Med hänsyn till att
bedömningen av hälsoeffekter kräver särskild kompe-
tens kommer denna del av uppdraget att genomföras i
samråd med Socialstyrelsen.
I debatten har elsanering ibland framställts som
den enda effektiva metoden att avhjälpa den elkänsli-
ges symtom. Om den nu aviserade kartläggningen och
ny forskning skulle påvisa att elsanering är en effektiv
metod, har vi dock bara kommit en bit på vägen att
förbättra de elkänsligas situation. De elkänsliga kan
då enbart vistas i miljöer som är elsanerade. I vårt
genomelektrifierade samhälle blir sådana inskränk-
ningar mycket drabbande för den elkänslige. Även om
elsanering skulle kunna vara en dellösning, anser jag
därför att andra åtgärder, som gör det möjligt för den
elkänslige att vistas i vårt samhälle utan några in-
skränkningar över huvud taget, bör prövas inom
forskning och utveckling kring elkänslighet.
Det finns exempel på åtgärder där man nått goda
resultat utan att elsanera. Ett exempel är företaget
Telia. Dess åtgärdsprogram har utgått från att pro-
blemen orsakas av en kombination av olika arbetsbe-
lastningar - kemiska, fysikaliska, psykosociala m.m.
Utifrån denna syn har Telia utarbetat individuella
åtgärdspaket för personalen.
Det faktum att vi ännu inte funnit någon enkel
förklaring till elkänslighet ställer höga krav på alla
inblandade - forskare, läkare, patienter, intresseföre-
ningar osv. Det är mycket viktigt att alla som har med
frågan att göra har en öppen attityd. Förutfattade
meningar och låsta positioner kan hindra att vi finner
de verkliga orsakerna till problemen. Lösningarna på
problemen kan vara olika och bör hela tiden utgå från
individens behov.
Görel Thurdin efterlyser mer forskning. Forsk-
ningen kring elkänslighet fortsätter oförminskat, och
området är relativt sett välförsörjt när det gäller
forskningsmedel. Arbetsmiljöfonden finansierar, till
ett värde av sammanlagt ca 9 miljoner kronor i år, ett
tjugotal projekt med anknytning till elektromagnetiska
fält och arbetsmiljö. Den forskning som finansieras
har stor spännvidd - allt från provokationsförsök där
man letar efter ett samband mellan bildskärmar och
elkänslighetssymtom till hur elektromagnetiska fält
påverkar celler hos människan. Även Arbetsmiljöin-
stitutet finansierar forskning om elektromagnetiska
fält med ca 9 miljoner kronor. Sammanlagt ger såle-
des Arbetsmiljöinstitutet och Arbetsmiljöfonden 18
miljoner kronor till forskning om elektromagnetiska
fält.
För att något visa vilken vikt Arbetsmiljöfonden
och Arbetsmiljöinstitutet tillmäter denna forskning
kan jag som jämförelse nämna att den offentliga fi-
nansieringen av utbildning och forskning om buller -
ett av våra allvarligare miljöproblem - enligt senaste
tillgängliga uppgifter uppgick till drygt 22 miljoner
kronor (Handlingsplan mot buller SOU 1993:65).
I debatten förekommer ibland farhågor för att
forskningsfinansiärerna enbart stödjer de forsknings-
projekt som inte är kontroversiella, dvs. sådana som
visar att det inte finns några samband mellan elektro-
magnetiska fält och de uppgivna symtomen. Vidare
har det framförts att det finns en oenighet mellan
forskare om förklaringarna till elkänslighet och att
denna oenighet i slutändan drabbar de elkänsliga.
Låt mig säga att jag håller med Lennart Fridén när
han säger att vi politiker varken får eller kan vara
domare i forskartvister. Det är min bestämda uppfatt-
ning att finansieringen av forskningen kring elkäns-
lighet vilar på opartisk grund. Finansieringen styrs av
strikt vetenskapliga kriterier som inte skiljer sig från
de kriterier som gäller för finansiering av forskning
inom andra områden, och så skall det fortsätta att
vara. Vad gäller oenigheten mellan forskare är detta
ett naturligt inslag i forskarsamhället, som inte behö-
ver vara till nackdel för de elkänsliga, snarare tvärt-
om. Forskningen gynnas av att olika åsikter får mötas
och av att man lär av varandras olika uppfattningar.