Herr talman! Jag kan hålla med statsrådet om att
man inte skall ge sig in i den akademiska världen.
Man vet aldrig vad som händer innan man kommer ut
därifrån.
Men, skämt åsido, det är viktigt att signalerna hä-
rifrån är klara. Man måste hålla sig med en öppnare
attityd än vad man har gjort på en del håll. Jag vågar
faktiskt hävda att man inte har haft en öppen attityd.
Det finns alltför mycket av revirmarkeringar och
annat på det här området.
Jag hoppas att det inte bara är de som är drabbade
av elöverkänslighet som håller ett öga på vad vi säger
här i kammaren utan att även de som sysslar med det
forskningsmässigt kan ta del av det vi sagt här. Det
skall alltså vara en öppen attityd. Man skall verkligen
samarbeta för att få fram det bästa möjliga. Man skall
i första hand utgå ifrån det upplevda, vilket Görel
Thurdin också mycket nogsamt betonade här. Man
måste utgå ifrån individen som förhoppningsvis inte
hade blivit en patient om man hade sett upp med en
hel del av de problem som finns här och som vi ska-
par själva.
Det sades också inledningsvis att detta bara är en
del av ett komplex av frågor där vi människor har
försatt oss i en situation som vi ofta inte behärskar. Vi
vet ju inte vilka saker det är som samverkar. Alla som
är i den här salen just nu kan mycket väl befinna i den
sista delen av marginalen som gör att nästa steg vi tar
när det gäller exponering från olika ämnen och olika
strålningar kan vara det som gör att en mycket be-
svärlig allergi utlöses hos vem som helst av oss. Det
är därför man måste koncentrera sig kring detta och få
fram en situation där vi undanröjer alla faktorer som
kan utlösa allergier och som kan skapa fortsatta pro-
blem. Då måste man ha en mycket öppen attityd. Jag
vågar påstå att en del av de som ägnar sig åt detta inte
är tillräckligt goda experter på sitt område. Framför
allt är de så inriktade bara på sitt att de inte ser det
samband i vilket dessa frågor uppträder, och det är det
som är så beklagligt.