Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU1 angående jakt och viltvård behandlas
ett antal motioner som väckts under den allmänna
motionstiden i januari detta år. Flera motioner med
samma innehåll har behandlats tidigare under
valperioden. Utskottet gör vissa uttalanden om den
pågående översynen av jakt,
jaktvårdsområdeslagstiftningen och vårjakten på
sjöfågel. Vidare gäller det ersättningssystemet för
viltskador. I övrigt avstyrks motionerna med
hänvisning bl.a. till tidigare ställningstaganden.
Då det gäller förändringar i den lagstiftning som
reglerar möjligheten till jakt hänvisar utskottet till
tidigare gjorda uttalanden i betänkande nr 4 från
förra riksmötet. Där framhåller utskottet bl.a.
problemet med de mindre markägarnas
möjligheter att förfoga över jakten på sina
jaktmarker.
Statens naturvårdsverk har i uppdrag att se över
denna lagstiftning. Vi inväntar den översynen. I
avvaktan på denna har vi inte ansett att vi nu
behöver vidta någon särskild åtgärd.
Beträffande diskussionen om jaktarrenden har vi
inställningen att om det är fråga om orimligheter
när det gäller priser förutsätter vi att utvecklingen
framöver blir sådan att detta kommer att rättas till.
På sina håll är kritiken ganska hård. Om man ser
tillbaka litet kan man konstatera att jaktarrendena
har varit förhållandevis låga när det gäller
Domänverksmark. Det har tidigare också gällt
kyrkoarrenden. När man har försökt åstadkomma
en anpassning har höjningen blivit förhållandevis
stor. Det är väl det som har skapat den hetsiga
debatten.
Om det är på det sätt som man från vissa håll säger,
nämligen att priserna har blivit alldeles för höga,
kommer vi väl framöver att få se en förändring
därvidlag också. Vi tycker att det vore olyckligt om
man gick in och införde en reglering i det här
avseendet.
En annan viktig fråga som vi har tagit upp vid flera
tillfällen i riksdagen gäller diskussionen och
förslagen om vårfågeljakten. I princip delar
utskottet den uppfattning som motionärerna har
gett till känna i sina yrkanden. Bl.a. framhålls det
att ejderbeståndet kraftigt ökat och att en
begränsad jakt kan bidra till en friskare och mera
livskraftig stam. Vidare åberopas att ejderjakten
har ett stort kulturellt värde och ett
rekreationsvärde för den bofasta befolkningen i
skärgården. Motionärerna är, som vi har uppfattat
detta, i stort sett eniga. Vi i utskottet är också, som
jag tidigare sade, i princip överens med
motionärerna om det rimliga i att återinföra den här
jakten.
Utskottet och riksdagen har tidigare under en följd
av år avvisat framlagda förslag om vårjakt på ejder.
Frågan var aktuell bl.a. under riksmötet 1977/78,
då riksdagen behandlade en proposition med
förslag om införandet av en begränsad vårjakt på
sjöfågel. I det sammanhanget biföll riksdagen en
reservation i utskottets betänkande där
propositionens förslag avstyrktes.
Därefter har frågan årligen aktualiserats. Som
huvudskäl för ett avstyrkande av de här
motionsyrkandena tidigare har man tagit fram just
det förhållandet att det i princip inte är lämpligt att
tillåta jakt under viltets föryngringstid. Man har
också nämnt att det internationellt inte skulle vara
bra för Sverige om en sådan här möjlighet infördes.
Jägareförbundet har emellertid genomfört en
utredning med förslag om vårjakt på sjöfågel.
Utredningen innehåller en utförlig genomgång av
argumenten för och mot vårjakt på sjöfågel. Men
den mynnar också ut i ett detaljerat förslag som går
ut på att man skall få bedriva vårjakt på hanfågel av
ejder. Det skulle röra sig om personliga tillstånd,
och dessa skulle vara meddelade av
Naturvårdsverket och fördelade genom
sjöjaktvårdsföreningarna till personer som är
bosatta i skärgården.
En särskild utredare skall kartlägga
förutsättningarna för befolkningen i skärgården.
Inriktningen är att man skall få en levande
skärgård. I det sammanhanget är det lämpligt att
också ta upp den här frågan.
Vi i utskottet är eniga när det gäller vårt
ställningstagande om att det skall ankomma på den
utredning som kommer att arbeta med dessa frågor
att undersöka förutsättningarna för ett
återinförande av nämnda jaktmöjligheter. Vi har
också uppfattningen att utredningen självmant
skall ta upp den här frågan. Givetvis har man ett
stort intresse för att göra det. Med detta har vi
anfört att motionerna skall anses besvarade.
Herr talman! I övrigt yrkar jag bifall till hemställan
i betänkandet samt avslag på reservationerna.