Herr talman! Jag tycker inte att jag har tagit till
storsläggan. Jag rekommenderar Ingvar Eriksson
att besöka Norrlandslänen, där Domänverket är
den stora markägaren. Då skulle han få se på
storsläggor.
Självfallet har jag en uppfattning om
sammansättningen av Jägareförbundets styrelse,
eftersom jag är medlem. Men jag hade inte tänkt
att försöka påverka eller förändra denna
sammansättning via riksdagen. Jag må dock vara
tillåten att förklara varför jag tycker att
Jägareförbundet inte har agerat på ett riktigt sätt
och varför man inte har företrätt medlemmarna på
ett riktigt sätt. De må jag i alla fall vara tillåten att
göra.
När det gäller detta med att reglera, vet jag att det
kan vara svårt. Men om vi nu har beslutat om att ha
en bra viltvård här i landet, må vi ändå försöka att
hitta några former för att förändra en utveckling
som går spikrakt åt fel håll. Vi kan inte ena stunden
slå fast högtidliga principer om hur viltet skall
vårdas och den andra stunden stillatigande
acceptera att det införs regler och åsätts priser som
gör det omöjligt att leva upp till strävandena att
bedriva denna viltvård. Så kan vi väl inte göra. Jag
har ingen förståelse för ett sådant dubbelagerande.
Ingvar Eriksson sade att vi skall försöka att se
positivt på möjligheterna att lösa den här frågan på
ett bra sätt. Jag har en jaktgranne som i 50--60 år
har arrenderat Domänverkets mark. I höstas
förmådde han inte att fortsätta att arrendera denna
mark, därför att priset steg. Han tvingades släppa
ifrån sig marken. Denna mark lämnades då ut på
anbud. Enligt uppgift betalades 80 000 kr i arrende
för en markbit på 1 400 hektar. Det är alltså en
numera pensionerad skogsarbetare, som varit
anställd hos Domänverket, som har innehaft denna
mark. Hur positivt tror Ingvar Eriksson att denna
pensionär ser på det förhållandet att det förs en
sådan prispolitik?