Herr talman! I detta betänkande från
jordbruksutskottet behandlas jakt och viltvård. Jag
vill inledningsvis yrka bifall till den
socialdemokratiska reservationen, som gäller
prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser.
När riksdagen för några år sedan antog en ny
jaktlag, slogs vissa mål för samhällets framtida jakt-
och viltvårdspolitik fast. Några av de målen har
tagit fasta på just folkrörelseengagemanget och
jaktens sociala betydelse.
Enligt en SIFO-undersökning finns det 320 000
registrerade jägare i vårt land. Utanför jakten finns
enligt undersökningen ytterligare mellan 100 000
och 150 000 personer som är mycket intresserade av
att börja jaga. Därutöver är mellan 400 000 och
600 000 ganska intresserade.
Jaktens sociala värde i vårt land är unik. Det beror
på att jägarna kommer från de breda folklagren. I
många europeiska länder är förhållandet det
omvända. Där är jakten ofta förbehållen
ekonomiskt starka personer på grund av skyhöga
priser på jaktarrenden.
Tyvärr är tendensen den att jakten alltmer
kommersialiseras med kraftigt stigande avgifter på
jakträtten. Detta strider mot riksdagens enhälliga
beslut om sitt stöd för att behålla
folkrörelseengagemanget i jakten och för att
viltvården skall behållas och utvecklas.
En annan målsättning har varit att samhället skall
medverka till att skapa goda förutsättningar för
jakten och viltvården. Denna målsättning riskerar
nu att gå om intet på grund av de kraftiga
prishöjningarna på jakträttsupplåtelser. Särskilt
anmärkningsvärt är att staten nu genom
Domänskog AB går i täten med höga och ibland
orimliga priser på jaktarrenden. Även
skogsbolagen och kyrkan tillämpar en prispolitik
som kan ifrågasättas.
Den förda prispolitiken har lett till stora
påfrestningar på rättsväsendet genom att ett
mycket stort antal tvistiga ärenden -- enligt uppgift
över 400 -- har förts till arrendenämnderna för
prövning av villkoren för jakträttsupplåtelsen. De
allra flesta ärenden gäller jaktmarker, där
Domänskog AB är upplåtare.
Att detta blir en lång och segdragen tvist står klart
efter de första förberedande sammanträdena.
Parterna står så långt ifrån varandra att en
uppgörelse anses omöjlig. Det mest stötande är att
Domänskog AB kräver samma pris på köttet som
priset är satt i butikerna. Det är precis som om
bönderna skulle kräva samma pris på mjölken som
den kostar i butiken.
Arrendetvisten mellan Domänskog AB och de fem
aktuella jaktlagen är ett s.k. pilotfall, som får stor
betydelse för de andra jaktlagen som senare skall
möta Domänskog AB i arrendenämnderna.
På en fråga från mig till jordbruksministern den 13
april i år om de orimligt kraftiga prishöjningarna
svarade Karl Erik Olsson att de aktuella
arrendepriserna var anpassade till den rådande
marknaden. Det vore intressant att få höra
utskottets föredragandes uppfattning i denna fråga.
Jakten är ju kulturellt förankrad. Därför kan den
inte fullständigt marknadsanpassas.
Utskottsmajoriteten anser tydligen att marknaden
skall sätta priset på jakträtten. Det är orimligt
enligt vår mening så länge efterfrågan på jaktmark
vida överstiger tillgången på mark. Då fungerar
inte den s.k. marknaden.
Vi har mottagit många vittnesbörd från jägare och
jaktvårdskretsar om vad utvecklingen med ständigt
stigande upplåtelseavgifter kan leda till. Man anser
att det bl.a. leder till splittring av fungerande
jaktlag, eftersom många jägare helt enkelt inte har
råd att vara med. Det innebär risk för att lokala
jägare med normalinkomster och väl förtrogna med
marker, vilt och jaktvård ersätts av köpstarka
personer eller företag utan förankring i orten och
dess jaktkultur. Det kommer att försvåra arbetet
med att få fram en kvalitativt bättre älgstam,
eftersom arrendatorerna av ekonomiska skäl måste
skjuta allt de får och kan. Det motverkar
ungdomsverksamheten, eftersom man inte har råd
att ha med andra än fullt betalande medlemmar i
jaktlagen. Det innebär slutligen att tjuvjakten
riskerar att öka.
I samband med behandlingen av förslaget till ny
jaktlag, JoU 1986/87:15, fann riksdagen att någon
offentlig rättslig priskontroll över avgifter för
jakträttsupplåtelser inte borde införas. Däremot
beslöt riksdagen att frågan om en priskontroll
kunde behöva aktualiseras på nytt om
prisutvecklingen inte dämpades. Enligt vår mening
finns det nu flera starka skäl för att vidta åtgärder,
som dämpar prisutvecklingen på
jakträttsupplåtelser. Vi anser att regeringen bör
aktualisera frågan om att begära in förslag om
åtgärder från Svenska jägareförbundet i enlighet
med regeringsbeslutet från den 4 februari 1988.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.