Herr talman! Jag skall främst behandla två frågor,
nämligen ejderjakten, alltså vårjakten på sjöfågel,
och viltskador.
Frågan om att man skulle få jaga ejder i skärgården
på våren är en fråga som vi har aktualiserat vid
många tillfällen under de senaste åren och ännu inte
lyckats få igenom. Vi tycker att det är angeläget att
de människor som bor i skärgården skulle kunna få
den möjligheten.
Den 27 maj i år tillsatte Karl Erik Olsson en
utredning som skall undersöka möjligheterna och
lägga fram förslag om åtgärder för att stimulera
bosättningen i skärgårdsområdet, för att vi skall få
en levande skärgård. Vi väntar nu på den
utredningens förslag, och därför har vi inte agerat
i det här ärendet. Vi hänvisar till utredningen och
väntar på förslaget som skall komma.
När det gäller viltskador är det en speciell typ av
viltskador jag tänker på, nämligen de skador som
åstadkommits genom att många sjöfåglar, och även
vadare, samlas på vissa ställen och på så sätt vållar
skador på grödan där. Vi har behandlat en motion
om skador runt sjöarna Tåkern och Boren i
Östergötland. Vi har också fått påpekanden om
samma eller kanske t.o.m. svårare problem i
Kvismareområdet i Örebro län.
När jordbruksutskottet var på Gotland i somras
fick vi en beskrivning av de problem med
flyttfåglar, framför allt änder, som också finns på
östra Gotland. På sin väg någon annanstans landar
fåglarna och åstadkommer stora skador. Det här är
ett bekymmer för ett kanske ganska litet antal
markägare, men för dem är det ett stort bekymmer
och det har ännu inte hittats någon lösning på det.
Jag vet att naturvårdsenheterna i länen också har
ett intresse av att man hittar lösningar på det här
området. Vi tycker att det hade varit bra om
riksdagen hade gett regeringen i uppdrag att
närmare penetrera den här frågan för att komma
fram till en lösning. Man skulle i länen ha kunnat
ges möjlighet att ingå avtal med markägare som
berörs, och på det sättet lösa de ekonomiska
bekymmer som markägarna får.
I vissa fall skulle man kanske också kunna skjuta
fåglar, men jag vet att det definitivt inte är möjligt
i alla sammanhang, eftersom Sverige har skrivit på
konventioner mot att skjuta flyttfåglar. Problemen
kan lösas genom att man ersätter de markägare som
berörs. Jag yrkar bifall till Centerpartiets
reservation 2.
Före mig talade Inge Carlsson om prisutvecklingen
på jaktarrenden, som han var väldigt bekymrad
över. Det är det klart att man måste vara, och det
är väl de övriga i utskottet också. Frågan är vad
man skall göra. Jag vet inte om Inge Carlsson har
något recept på hur man skulle göra för att de här
arrendepriserna inte skall höjas.
Om jag inte har fel så har Jägareförbundet i
uppdrag att komma med synpunkter, om den
situation med kraftigt stigande arrendepriser som
Inge Carlsson beskrev skulle infinna sig. Såvitt jag
vet har man inte kommit med några synpunkter och
förslag.
Kostnaderna i samband med jakten är också ganska
stora. Vi undersökte detta i utskottet för några år
sedan och kom då underfund med att kostnaderna
för att köpa gevär, kläder, kommunikationsradio,
m.m. var flera gånger större än kostnaderna för
jaktmarkerna. Mot den bakgrunden fanns det
ingen egentlig möjlighet att på något kraftigare sätt
begränsa de här kostnadsstegringarna. Eller menar
Inge Carlsson att vi skall ha något slags
prisreglering på allt som har med jakt att göra? Det
skulle vara roligt att veta om Inge Carlsson har
någon uppfattning om vad de andra sakerna kostar
jämfört med vad arrendena kostar. Hur ser
budgeten ut för en jägare, Inge Carlsson?
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 2 och i
övrigt bifall till utskottets betänkande.