Herr talman! Lennart Brunander frågade mig vad
jag har för recept mot de här kostnaderna som han
erkänner är besvärliga. Riksdagen beslutade i
enighet, den 4 februari 1988, att regeringen skulle
kräva att Jägareförbundet skulle komma med
förslag om åtgärder för hur det skulle kunna reglera
och komma åt de stigande jaktpriserna.
Det var alltså 1988, och vi har i vår reservation
begärt att det nu är dags för Jägareförbundet att
återkomma med det här uppdraget. Vi blev i
riksdagen beskyllda för att inte följa upp de beslut
vi tidigare fattat, men nog tycker jag att det är
konstigt att ni från den borgerliga regeringen inte
kan gå med på den här vädjan om att nu efter fem
år få tillbaka det uppdrag som vi gav till
Jägareförbundet.
Jag sade också att det finns över 100 000 människor
som är intresserade av att börja jaga. Det finns
många ungdomar bland dessa. Förvisso är
kostnaden för att köpa utrustning osv. stor. Men det
är också mycket besvärligt för ungdomar som på
grund av er politik kanske inte har något jobb och
inte heller någon inkomst, att gå med i jaktlagen,
på grund av de höga arrendepriserna som ideligen
stiger.
Det tvistas nu om 400 ärenden som handlar om att
man i vissa fall har höjt arrendena med över 100 %.
Enligt Karl Erik Olsson är detta en
marknadsanpassning. Jag måste då fråga Lennart
Brunander om han delar Karl Erik Olssons
uppfattning att jakten och viltvården i vårt land
skall marknadsanpassas.