Fru talman! I går kom jag hem från en tvådagars-
resa till Istanbul. Förutom jag var det tre medlemmar
från Grekland, Italien och Portugal ur den förenade
vänsterns grupp i Europarådet som gjorde ett kort
besök för att lite grann få en lägesbild av hur förhål-
landena är.
Vi träffade tre politiska partier. Vi träffade en
MR-organisation, Human rights foundation of
Turkey. Vi träffade också det turkiska advokatsam-
fundet. Anledningen var förstås fängslandet av Ab-
dullah Öcalan.
Jag kan bara understryka det Murad Artin tidigare
har sagt och det Nalin Pekgul nyligen sade, att för-
hållandena i Turkiet är allt annat än demokratiska.
Jag skall inte upprepa det som de sade, utan bara
komplettera med att Turkiet är ett av de länder som
fortfarande har kvar dödsstraffet. Det betyder också
att man bryter mot Europarådets stadgar förutom alla
andra internationella konventioner.
Samstämmigheten hos dem vi pratade med var
väldigt stor. Det går inte att få en rättvis rättegång
mot Abdullah Öcalan i Turkiet. Det beror på rätts-
systemet som sådant. Man har en särskild säkerhets-
domstol med militärer som domare. Det beror också
på de stämningar som bl.a. uppammas i turkiska me-
dier, där Abdullah Öcalan framställs som barnamör-
dare, kvinnomördare eller han som har mördat 30 000
människor. Det är en bild som påverkar många i den
turkiska befolkningen. Det beror även på de uppgifter
vi har fått om hur Öcalan behandlas i fängelset. En
del bilder har vi ju sett i svenska medier. Det är bl.a.
en ständig närvaro av maskerade militärer.
Vi hade möjlighet att tala med en av Öcalans ad-
vokater som har träffat Öcalan på den fängelseö där
han sitter. Det är alldeles uppenbart av de berättelser-
na att han drogas troligen med ett s.k. sanningsserum,
vilket är vanligt i Turkiet.
Vid de besök som hans advokater hade med ho-
nom var han väldigt passiv. Han satt ned hela tiden,
han hade ingen mimik och han hade inga ögonrörel-
ser och väldigt stel blick. Droger och ögonbindlar på
anklagade är ett brott mot internationella konventio-
ner som Turkiet har skrivit under.
En annan utveckling som också blev väldigt tydlig
under den här resan var det politiska spelet, hur man
använder fängslandet av Öcalan som en del i den
turkiska valrörelsen. Den 17 april kommer Turkiet att
gå till val.
Man använder också det här som täckmantel för
arresteringar. De har ökat mycket när det gäller
vänstersympatisörer, vänsterpartier och kurdiska
kulturarbetare. Hadep är ett parti som står kurderna
nära. De berättade när vi träffade dem att över 4 000
anhängare och partiarbetare har blivit arresterade bara
de senaste veckorna. Man gör razzior i partilokaler,
man beslagtar deras handlingar. Och det gör man
alltså en månad före ett val.
En kurdisk kulturorganisation har blivit utsatt för
en razzia under en föreställning där både skådespelare
och publik arresterades, allting utan förklaring.
Under de två dagar vi var där såg vi mycket tungt
beväpnad polis och bilar med vattenkanoner och
annat på gatorna.
En slutsats av den här resan är att det är oerhört
viktigt med ett internationellt tryck på Turkiet. Sveri-
ge borde skicka en parlamentarisk delegation till
Turkiet.
Det är också viktigt att politiska partier skickar
valövervakare. Om inte riksdagen skall skicka en
egen grupp tycker jag att de politiska partierna på
eget initiativ - alla har vi partier som vi kan ha kon-
takt med - skickar folk till Turkiet under valet och
under valkampanjen som med egna ögon faktiskt kan
se hur valrörelsen går till, om den kan ske på ett nå-
gorlunda demokratiskt sätt.