Fru talman! Svensk utrikespolitik syftar till att öka
respekten för de mänskliga rättigheterna. De mänsk-
liga rättigheterna skall vara universella, de skall gälla
utan åtskillnad. Man kan inte rangordna dem, alla är
lika viktiga.
Jag är mycket glad, men faktiskt också positivt
överraskad över att det råder så stor samstämmighet i
utrikesutskottet och i Sverige när det gäller detta
arbete. De få reservationer som har kommit in visar
också den stora samstämmigheten.
Av de reservationer och yttranden som utskottet
har tagit emot kommer jag att ta upp tre i mitt anfö-
rande. De tre berör ett nationellt handlingsprogram,
abortfrågan och samerna. Dessutom vill jag avsluta
med en kort deklaration om dödsstraffet.
Först till ett nationellt handlingsprogram.
Den person som drivit frågan om nationella hand-
lingsplaner för MR-frågor är Mary Robinson, FN:s
högkommissarie för mänskliga rättigheter. Hon anser
att det är viktigt att vi inte bara i tal betygar vår re-
spekt för mänskliga rättigheter, utan att enskilda län-
der också gör en nationell handlingsplan som visar
hur vi vill förverkliga dessa löften. Detta anser också
den svenska regeringen vara rätt sätt att arbeta, därför
bör regeringen mycket tydligt presentera mål och
riktlinjer på MR-området.
Under Wienkonferensen om mänskliga rättigheter
1993 lades förslaget om nationell handlingsplan fram
för första gången. Och högkommissarie Mary Robin-
son gjorde sedan en förfrågan till FN:s medlemsstater
om resultatet av dessa nationella handlingsplaner.
Den svenska regeringen gav en rapport förra året, och
statsrådet Britta Lejon har fått i uppdrag av statsmi-
nister Göran Persson att lägga fram ett förslag om en
svensk nationell handlingsplan för MR-frågor.
Jag vill i detta sammanhang också berätta att även
EU har insett vikten av att arbeta fram en handlings-
plan för MR. Arbetet med och diskussionerna om
denna har påbörjats, vilket jag tycker är mycket
glädjande. EU har en stor roll att spela när det gäller
mänskliga rättigheter och gör också en hel del på
detta område.
Även om syftet var gott tycks det särskilda yttran-
de som Centerpartiet och kd lämnat in vara överspe-
lat.
Fru talman! Den reservation som handlar om rät-
ten till fri abort är en s.k. motivreservation. Abort
förekommer och har sannolikt förekommit i alla tider
och i de flesta kulturer. Man vet t.ex. att det förekom
redan i antika Grekland och Rom. Moraliska och
juridiska diskussioner om abort har också alltid fun-
nits, både i Sverige och i övriga länder.
Förbud och förföljelser av kvinnor som hade kun-
skap om att göra abort har varit vanligt. Fram till
1800-talet vet vi att de brändes på bål.
I Sverige har vi haft dödsstraff, spöstraff, straffar-
bete, tukthus eller fängelse som straffpåföljd. Efter
århundraden av livsfarliga aborter med giftiga väts-
kor, strumpstickor, skam och skuld insåg Sveriges
riksdag att dessa okontrollerade aborter var ett hot
mot folkhälsan. Någonting måste göras.
År 1938 fick vi i Sverige den första lagen som
tillät aborter, även om det var mycket begränsat.
På 60-talet åkte ungefär 2 000 svenska kvinnor
varje år till Polen för att göra abort, och 1996 fick vi
vår abortlag. I dag kan en kvinna som begär abort få
den utförd. Hon fattar själv sitt beslut.
Den svenska abortlagstiftningen har också ett
mycket starkt stöd bland befolkningen. I dag gäller
det inte Sverige, utan det gäller andra länder, utveck-
lingsländer, där kvinnors rätt att bestämma över sin
egen hälsa inte respekteras.
Kvinnors hälsa relaterar ofta till barnafödande och
aborter. Ett mycket viktigt skäl för att främja kvin-
nors hälsa i världen är därför att reducera sjuklighet
och dödlighet i samband med illegala aborter. Därför
är det viktigt att vi även internationellt, precis som vi
har gjort i vårt eget land, tydligt driver frågan om fri
abort - vilket den svenska regeringen också gör i alla
internationella sammanhang. Rätten till abort är en
prioriterad fråga. Dessutom verkar vi genom bistån-
det för fri abort, bl.a. genom att stödja lokala och
internationella grupper som driver denna fråga.
Jag förstår egentligen inte vad kd vill säga med
sin s.k. motivreservation. Vill ni att vi skall kämpa så
att kvinnor i hela världen får möjlighet till legal sjuk-
vård vid aborter, eller skall vi acceptera att de känner
skam och skuld och därför avstår eller gör illegal
abort? Jag tycker att vi skall vara tydliga och inte
gömma oss bakom en otydligare eller, som ni säger,
mera balanserad skrivning. Jag tycker att vi skall
våga lägga oss i. Vi skall påtala kränkningar av de
mänskliga rättigheterna, och vi skall vara tydliga.
Fru talman! Så till samerna. Kd tar i en av sina
motioner upp frågan om samernas ställning i Sverige.
De anser det vara angeläget att stärka det samiska
folkets språk och kultur, att regeringen skall ratificera
ILO-konventionen om ursprungsbefolkningar. Vidare
anser man att samerna skall ges ställning som fullvär-
dig medlem i Nordiska rådet. Vad man däremot up-
penbarligen inte har gjort är att ta kontakt med sa-
merna själva för att höra vad de tycker.
Jag vill börja med att ta upp frågan om ILO-
konventionen. Där har regeringen tillsatt en särskild
utredning som den 18 mars skall redovisa sitt resultat.
Det finns ingen anledning att fatta något beslut innan
man har läst slutsatserna i utredningen. Det anser
både en majoritet i utskottet och samerna själva.
Samernas deltagande i det nordiska samarbetet
har varit föremål för utredningar och diskussioner vid
ett flertal tillfällen. Det framkom även tidigare i dag.
Både Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet
stöder ett samarbete med samerna i olika former. Men
det regelverk som i dag finns i Nordiska rådet säger
att dess medlemmar skall vara ledamöter av ett lands
eller ett självstyrt områdes folkrepresentation. Tyvärr
uppfyller inte samerna detta krav. Nordiska rådet
bereder frågan, och det är viktigt att den behandling-
en får ha sin gång.
Vid Nordiska rådets 50:e session i Oslo i novem-
ber förra året fanns frågan om medlemskap med på
dagordningen. Samerna själva ville att frågan inte
skulle behandlas under sessionen. Det fanns flera
orsaker till detta. Bl.a. pågår ett arbete i de nordiska
regeringarna och de tre sametingen om hur ett framti-
da samarbete skall se ut. Ett framtida samiskt med-
lemskap bör värderas utifrån detta arbete. Dessutom
är sametingen i färd med att etablera ett nytt samar-
betsorgan. Detta bör också finnas med i diskussionen.
Samernas åsikt är därför, liksom utskottets, att frågan
om ett samiskt medlemskap i Nordiska rådet bör
avvaktas tills pågående processer och arbete är avkla-
rade.
Jag vill också passa på att säga att socialdemo-
kraterna arbetar även i EU för stärka den samiska
kulturen och språket. Minoritetsspråken, både samis-
kan och tornedalsfinskan, får ett stort stöd i EU-
samarbetet, till viss del tack vare ett aktivt deltagande
av socialdemokraterna - faktiskt som enda parti - i
det utskott som arbetar med kultur och språk i Euro-
paparlamentet.
Så avslutningsvis några ord om dödsstraffet. Den
svenska regeringen har vid upprepade tillfällen uttalat
sig mot dödsstraffet. Dödsstraffet är inhumant och
oåterkalleligt och har ingen plats i modern rättsord-
ning. Rätten till liv är den mest fundamentala av alla
mänskliga rättigheter. Dessutom har dödsstraffet inte
någon avskräckande effekt som motiverar dess an-
vändning vare sig för att minska eller förhindra kri-
minalitet eller social oro. Dödsstraffet är oavsett brott
oacceptabelt. Vi måste arbeta för att fler stater av-
skaffar dödsstraffet. Det är oroande att dödsstraffdo-
mar i Kina ökar, och där sker dessutom avrättningen
direkt efter domen. Det är också mycket anmärk-
ningsvärt att det i en demokrati som Förenta staterna
utdöms och verkställs dödsstraff, och speciellt an-
märkningsvärt är det när det görs mot minderåriga.
Till sist yrkar jag avslag på alla motioner och bi-
fall till hemställan i betänkandet.