Fru talman! Jag vill först säga att jag instämmer i
mycket av det som Karl-Göran Biörsmark sade om
Taiwan. Något svar på frågan varför man kan vägra
en människa från Taiwan inresetillstånd fick vi inte,
och jag upprepar den frågan.
Jag vet inte riktigt vilka frågor jag skall ställa till
Marianne Jönsson respektive till Birgitta Ahlqvist,
som kommer senare på talarlistan, men jag ställer så
många frågor som jag hinner med, så får vi se hur det
går.
Jag ställde i mitt anförande en fråga om ambassa-
den i Guinea-Bissau. Att i det nuvarande mycket
känsliga men ändå ganska hoppfulla läget lägga ned
en ambassad är en mycket olycklig signal. Hur ser
Marianne Jönsson på den frågan?
Vi fick inte heller någon kommentar till samernas
ställning i Nordiska rådet. I majoritetstexten finns en
mycket defensiv skrivning, som går ut på att man nu
avvaktar Nordiska rådets beredning. Men Nordiska
rådet består faktiskt av sina olika medlemsländer, och
om de länderna har en åsikt i en fråga, är det klart att
detta påverkar processen. Det är alltså defensivt att
bara säga att vi avvaktar frågans beredning.
Jag skulle vilja få ett svar på frågan om regeringen
är villig att verka för en förändring av Helsingfors-
avtalet så att det blir möjligt för samerna att få status
som medlem i Nordiska rådet.
Jag står vidare bakom ett särskilt yttrande om en
nationell handlingsplan för förverkligande av de
mänskliga rättigheterna. Efter den information som vi
här alldeles nyss har fått om barnen tycker jag att en
handlingsplan är ännu mer angelägen. Vi vet inte om
det pågår något arbete med en sådan i Regerings-
kansliet. Jag förstår att majoriteten inte riktigt kände
till detta när vi diskuterade frågan i utskottet. Hur är
läget, och vad är Marianne Jönsson villig att säga om
detta? Det är viktigt att vi går före, och vi bör ställa
större krav på oss själva än vi ställer på andra länder.
När vi kritiserar andra skall vi också visa att vi gör
någonting själva. Jag skulle vilja få ett besked i denna
fråga.