Fru talman! Jag instämmer i tidigare talares be-
klagande att inte regeringen, något av statsråden, är
eller har varit med här i dag när mänskliga rättigheter
har behandlas. Jag instämmer också i Jan-Erik Ågrens
uttalande om att vi kristdemokrater har människovär-
det och de mänskliga rättigheterna överst på vår prio-
riteringslista. Det utgör en av grundbultarna i den idé
som vi bygger vår politik utifrån.
Fru talman! Att Kosovo skulle utsättas för liknan-
de övergrepp som Bosnien kom inte oväntat. I
Daytonavtalet glömdes Kosovo bort trots att den
serbiska centralregeringens förtryck av den albansk-
talande majoriteten, dvs. 90 % av Kosovos befolk-
ning, redan inletts i slutet på 80-talet.
Slobodan Milosevic spelar huvudrollen i kriget i
Kosovo på samma sätt som han spelat bakom kulis-
serna i kriget i Bosnien. Ändå är det han som är stor-
makternas viktigaste samtalspartner trots alla hans
brutna försäkringar och löften. Historien har visat att
det enda han tycks reagera inför tyvärr är våld och
inte tomma hot.
Att fred mäklas mellan krigsförbrytare och offer
är ett hån mot de dyrköpta erfarenheter som andra
världskriget och krigets överlevande offer gav. Det är
också ett hån mot FN:s konvention om mänskliga
rättigheter. Liksom krigsförbrytarna i andra världs-
kriget ställdes inför rätta vid domstolen i Nürnberg
måste Slobodan Milosevic ställas inför rätta vid
krigsförbrytardomstolen i Haag.
Men under tiden som världen och framför allt ko-
sovoalbanerna väntar på att fredsförhandlingarna
skall ge resultat, nu närmast på måndag, samlar presi-
dent Milosevic alltfler soldater i Kosovo, trots en
överenskommelse i Rambouillet om motsatsen. Sam-
tidigt planeras VM i bordtennis i Serbien, vilket jag
liksom några tidigare talare anser måste inställas för
att visa världen att vi inte sanktionerar den etniska
rensning som Milosevic igångsatt och utför.
Fru talman! Mycket sällan kan det tyckas att man
generellt sett tar hänsyn till vill vilka konsekvenser ett
krigs maktspel får för civilbefolkningen. Vilken eti-
kett man än sätter på ett krig handlar det ändå ytterst
om makt. Makten över land och folk och dess egen-
dom.
I Bosnien handlade det om hur människor fick fly
för sina liv. Många flydde till utlandet, bl.a. till Sve-
rige. Många utsattes för övergrepp av olika slag:
systematiska våldtäkter, tortyr, fångläger, massdö-
dande, granatbeskjutning, den brända jordens taktik,
osv.
I Kosovo handlar det om samma sak men med den
stora skillnaden att kosovoalbanerna inte har så
många platser att fly till. Här i Sverige har vi skickat
tillbaka kosovoalbanska flyktingar till Kosovo fastän
kriget pågick. Jag har faktiskt mött en del av dem
som skickades tillbaka. Det var inget upplyftande
möte, fru talman.
Jag kan inte se någon medmänsklighet i att skicka
tillbaka flyktingar trots att man visste att det är ett
krig dit de skickas och att dessa människor skulle
komma att utsättas för ett stort lidande. Det anser inte
jag handlar om mänskliga rättigheter och medmänsk-
lighet utan i stället om en brist på medmänsklighet,
ett skamfilande av de mänskliga rättigheterna och en
fruktansvärd skamfläck för vårt lands anseende för
vad vi säger oss vilka kämpa för i olika internatio-
nella sammanhang.
Fru talman! Så en annan frågan som gäller motion
U632. Jag anser att utskottet har feltolkat hemstäl-
lanspunkt 3 i den motionen. Innebörden av texten i
motionen är att de länder som är överens om princi-
pen om mänskliga rättigheter gemensamt skall driva
förändringar i de länder som har stora problem med
mänskliga rättigheter. Det handlar således om olika
demokratiska länders gemensamma arbete för att
tillsammans driva konkreta förändringar i riktning
mot mänskliga rättigheter i sådana länder där mänsk-
liga rättigheter inte råder.
Det är bra, som utskottet säger, att Sverige på po-
litikernivå samarbetar i olika politiska organisationer
som t.ex. FN, EU, OSSE och Europarådet för att
förbättra situationen i länder som har MR-problem.
Men det anser inte jag svarar på den kristdemokratis-
ka motionens, U632, intention om hur man kan driva
förändringar i länder med stora problem på MR-
området. Många länder med sådana problem låter sig
inte påverkas av och finns inte heller med i Europarå-
det, EU, OSSE eller FN. De organen ligger ofta all-
deles för långt bort från deras verklighet och situa-
tion.
Dessutom anser jag att de organisationerna i
många fall är alldeles för uddlösa. Det visar t.ex.
situationen på Balkan eller i Mellersta Östern. Trots
att en del av de nämnda organen finns mycket nära
källan till brotten mot mänskliga rättigheter har ändå
svåra brott mot dessa rättigheter begåtts inför ögonen
på de organisationerna.
Nej, fru talman, det krävs något annat än bara
vackra ord och sammanträden. Det krävs tydliga
handlingsplaner och konkret aktivitet för att hjälpa
speciellt människor som är utsatta för de brott mot
mänskliga rättigheter som sker särskilt i krig. En stor
broms i utvecklingen mot mänskliga rättigheter är ju,
som jag ser det, kvarlevan från andra världskriget,
nämligen vetorätten i FN:s säkerhetsråd. Jag anser att
vetorätten måste ses över. Dessutom anser jag att EU
måste ta ett större konkret ansvar för situationen i
Europa.
Fru talman! Några ord om assyrierna/syrianerna.
Utskottet har generellt behandlat motionen om assyri-
erna väl, anser jag. Men jag vill ändå göra några
kommentarer.
Assyrierna är ett folk som ofta kommer i kläm
mellan olika stridande fraktioner av kurder, den tur-
kiska armén och den irakiska regimen i Syrien och på
andra håll. Det är ett otroligt illa behandlat folk, som
fått utstå den mest grymma förföljelse och som i dag
är hårt klämt av och mellan olika regimer.
Som jag uppfattar assyrierna är de ett folk som
vill leva i fred och vänskap med den befolkning som
finns i de länder som de kallar för sina hemländer.
Och det är kanske det som är felet, att de är fredliga
och att därför så få har lyssnat till dem. Det kanske är
därför som deras byar gång på gång har ockuperats
och tagits ifrån dem, som de har fått sina ägodelar
stulna och tvingats till flykt. De har utsatts för bom-
battentat, utan dom och rannsakan satts i fängelse. De
har blivit våldförda, terroriserade, fått sina döttrar
bortrövade, inte fått tala sitt eget språk, allra minst
undervisa sina barn i det, fått kloster och kyrkor för-
störda, m.m.
Assyrierna är således ett kristet folk mitt i den
muslimska världen. Det är ett gammalt folk. Man kan
t.o.m. läsa om dem i Gamla testamentet. De hade en
gång sitt hemland mellan floderna Eufrat och Tigris. I
dag är de spridda i många länder. I Turkiet är de näs-
tan utrotade. Den utrotningen har med stor intensitet
skett under de senaste 50-70 åren. Assyrierna är hårt
trängda.
Många assyrier finns i dag i vårt land och är
svenska medborgare. Därför hör det också till vår
skyldighet att förena oss i kampen för det folkets rätt
till mänskliga rättigheter i de hemländer där många av
dem finns. Det assyriska folket måste för det första
erkännas som ett folk. De är inte erkända som det i
dag. För det andra måste de tillåtas att undervisa på
sitt folks språk i de länder där de vistas. För det tredje
måste deras kulturarv, framför allt i Turkiet, bevaras.
Det är ett kulturarv som inte bara angår det assyriska
folket utan faktiskt också hela västvärlden och även
andra. Det är en del av en mycket gammal historia
och kultur.
Fru talman! Det är hög tid att det assyriska folkets
situation lyfts upp på FN:s och EU:s dagordning.
Fru talman! För ett par dagar sedan var det den
internationella kvinnodagen. Då talades det mycket
om jämställdhet och människors lika värde. Men den
allra största bristen på jämställdhet och mänskliga
rättigheter är väl ändå att inte få födas därför att man
är ett flickfoster. Olika utredningar säger att det fattas
100 miljoner flickor/kvinnor i världen därför att de
inte fått födas på grund av att de var ämnade att födas
som flickebarn.
Utskottet har besvarat min motion som behandlar
den här frågan och då pekat på hur Sverige på olika
sätt arbetar för att öka jämställdheten i världen. Ut-
skottet talar om hur Sverige på olika sätt försöker att
höja kvinnans status på olika håll. Man talar om ut-
bildningsprogram och arbete med attitydförändringar.
Det är bra, men jag tycker att det är alldeles för
lite. Vilka signaler sänder vi t.ex. till de svenska små-
flickorna när de får höra att deras systrar i anda länder
inte får födas, svälts ihjäl eller annat otäckt därför att
de just är flickor. Världens gränser har krympt. Det
som händer i Indien, i något annat land eller i någon
annan världsdel ligger för många av oss lika nära som
om det skulle gälla Sverige. Att när man är en liten
flicka få höra att man inte duger till att ens få födas
därför att man är just flicka, vilka spår sätter det,
individuellt och generellt?
Jag vill påstå att indirekt angår också den prena-
tala könsdiskrimineringen den svenska flickan. Det
gäller hennes självkänsla och människovärde lika väl
som för flickan i Asien eller någon annanstans i värl-
den. För människovärdets och de mänskliga rättighe-
ternas skull anser jag att den prenatala könsdiskrimi-
neringen måste upp på FN:s dagordning.
I dessa tider av uppenbara brott mot mänskliga
rättigheter på många håll i världen är det viktigt, fru
talman, att vårt land, som ändå är internationellt er-
känt för vår kamp för mänskliga rättigheter, blir mer
synligt och att vi gör vår röst starkare i arbetet för de
mänskliga rättigheterna. Det behövs, och det finns
mycket att göra.
För övrigt instämmer jag i de yrkanden på reser-
vationer som Jan-Erik Ågren och Ingrid Näslund har
framfört.