Fru talman! Jag tänkte knyta an till det som Bir-
gitta Ahlqvist sade om samernas rättigheter och möj-
ligheter. Det gäller framför allt det här med Nordiska
rådet. När jag först kom in i riksdagen 1988 satt jag
också med i Nordiska rådet. Då fanns det i Nordiska
rådet medlemsförslag som just yrkade på att samerna
skulle få möjlighet att sitta med i Nordiska rådet.
Då hänvisade man till Helsingforsavtalet och sade
att det inte var möjligt. Sedan dess har faktiskt Hel-
singforsavtalet ändrats, men dock inte på det område
som berör samernas möjligheter att ingå i Nordiska
rådet. Det är lite underligt då att liksom få en känsla
av att egentligen vill vi, eller låtsas vilja, att de skall
få vara med. Men man gör inget politiskt - vare sig
från nuvarande regering eller från föregående rege-
ring. Det ändrades ju inte till samernas fördel när den
förra regeringen satt heller.
Jag uppfattar det här som att det faktiskt finns en
ganska stark ovilja mot att låta samerna finnas med i
Nordiska rådssammanhang. Det tycker jag är mycket
förvånande, för när man tittar på hur samerna bor och
lever så är ju det om något en angelägenhet för alla de
nordiska länderna. Dessutom är det en internationell
sak när det gäller minoritetsgrupper.
På samma sätt tycker jag att det är när det gäller
ILO-konventionen. Det är ju ganska länge sedan den
kom till. Det har tillsatts en utredning, men den har
väl också funnits i över tio år, tror jag. Det har inte
heller där hänt någonting. Sverige brukar vara ganska
angeläget annars när det gäller FN-konventioner.
Man vill ratificera och visa att man vill.
Är det så illa att det i det politiska livet i Sverige
inte finns ett reellt intresse av att förbättra samernas
demokratiska möjligheter att vara med i de politiska
processerna?