Herr talman! Det är lite grann att be mig förutse exakt vad som kommer ut från Köpenhamn, och det vet jag inte. Monica Green är ju väl bekant med de stora svårigheter som finns.
Det finns en mekanism som kallas en blandning mellan det norska och det mexikanska förslaget. Den bygger på det som varje land ska betala, där man viktar mängden utsläpp som varje land gör med bnp. Sedan kan man vikta detta på olika sätt. En del tycker att man ska betala bara för att man är rik, men man kan ju också vara rik men ha gjort väldigt mycket miljöarbete innan. Då måste ju också utsläppsmängderna viktas in i detta.
Exakt hur den här globala fördelningsnyckeln ska se ut är precis det vi ska komma överens om i Köpenhamn. Vi har från EU:s sida sagt att vi tycker att det ska se likadant ut på EU-nivå när det gäller viktning internt, för EU:s samlade bidrag mellan de 27 medlemsländerna. Men man måste då, som jag svarade Staffan Danielsson tidigare, ta kortsiktiga hänsyn till de EU-länder som är hårdast drabbade av den ekonomiska krisen.
Sedan är det både offentliga medel, privata medel och utsläppshandel som ska finansiera detta, och vårt mål är att det ska bli ett globalt bindande avtal i Köpenhamn. Kommer vi att lyckas med detta? Jag vet inte. Det är inte bara EU som är förhandlingspart, utan det är många andra också. Monica Green som har följt denna fråga är väl bekant med diskussionen i andra länder och vet hur svårt detta är, men det är absolut vår målsättning.