Herr talman! Tack, ministern, för en bra föredragning, ännu en återrapport från ännu ett toppmöte!
Jag vill börja med att gratulera till Östersjöstrategin. Det är bra att man har fått igenom den. Man har visserligen inte fått några nya pengar. Men när ett ordförandeland gör en så viktig fråga till sin hjärtefråga och säger att snälla, kan vi inte få en bättre samordning här, vi begär inga nya pengar, vore det väl underligt och totalt fiasko om man inte hade fått igenom Östersjöstrategin. Det gläder mig att regeringen lyckades få igenom den. Det är bra.
Jag tänkte tala om en annan fråga, och det är klimatfinansieringen. En av kärnfrågorna inför de globala klimatavtalen är hur vi ska få med oss syd på att minska utsläppen. Det här handlar inte om stöd och om bistånd. Det handlar om skadestånd till dem som drabbats hårdast av klimatförändringarna från de rika länderna som har ställt till klimatkrisen genom att släppa ut så mycket koldioxid de senaste århundradena.
Jag har läst rapporteringen i svenska medier och i andra länders medier, och jag är minst sagt förbryllad. Här talar regeringen om att man har löst finansieringsfrågan, att man har nått enighet, att klimatpaketet är färdigt. Men i internationella medier talas det inte om enighet. Där säger journalister: Man har skjutit de svåra finansieringsfrågorna på framtiden. Man talar om att en rättmätig andel är vi beredda att betala under förutsättning att .
Jag vill fråga ministern: Varför skiljer sig rapporteringen från toppmötet mellan svenska medier och internationella medier så oerhört mycket?