Herr talman! Tack, statsrådet, för redovisningen! Jämfört med det som statsministern samrådde med EU-nämnden om inför toppmötet ser det ut att ha gått ungefär vår väg. Förutsättningarna är mycket besvärliga, och det ställs mycket stora krav på ledarskap. Det har tydligen regeringen levererat.
Det kan vara på sin plats att påpeka här i kammaren att trots att det finns nyansskillnader mellan partierna och i debatten anmälde inget av riksdagens partier avvikande mening mot det upplägg som regeringen hade.
Det svenska kanske lite gnetiga ledarskapet verkar ha gett resultat, i motsats till stora dramer och storvulna löften som man kanske inte kan ro hem. Vi har tydliga mål. Det ser ut som om regeringen börjar nå dem.
Vi ska särskilt uppmärksamma att vi nu kan bocka av Östersjöstrategifrågan som var en av de fem högst prioriterade frågorna under det svenska ordförandeskapet.
Det återstår naturligtvis en del stök. Jag tänker förstås på Lissabonfördragsfrågan. Det ser nu ut att ljusna i Prag. Även här gick toppmötet väl och ställde inte upp några större nya problem. Den tjeckiska författningsdomstolen har nu gjort att det bara är en signatur som fattas.
Om vi utgår ifrån att vi nu kan börja fylla detta med innehåll ställs det stora krav på ordförandeskapet för att få praktiska delar på plats. Det gäller bland annat hur utrikestjänsten ska fungera.
Jag vill be statsrådet förtydliga hur ordförandeskapets ambitioner blir när det gäller denna tjänst som är ny. Det ska inte vara kommission och inte råd, men det berör ändå områden som handel, bistånd, budget och utrikespolitik. Det är väldigt viktigt att vi får tillfälle att utforma den på ett bra sätt så att EU kan göra största möjliga nytta för fred och frihet och inte bygga för mycket nya byråkratier.