Herr talman! Jag tänkte först att jag skulle tacka för berömmet men förstod sedan att det inte var något beröm, så det gör jag inte.
Frågan om hur Östersjöstrategin ska finansieras är den vi håller på att kämpa med. Att tala om skadestånd tror jag inte är ett särskilt konstruktivt inlägg i debatten. Vi har sagt att vi ska stå för en stor del av kostnaderna när det gäller de allra mest utsatta länderna genom bistånd, teknologiöverföringar och olika typer av stöd, så att de också ska kunna genomgå en utveckling men som är mer energisnål och mer miljö- och klimatsmart, och det ska vi göra.
Jag läser också ganska många europeiska tidningar och tycker ändå att bilden är ganska samstämmig. Nej, vi har inte satt en prislapp på hur mycket EU ska betala. Det trodde vi inte skulle vara möjligt. Vi har enats om att stå fast vid EU:s ledarskap när det gäller att återigen bekräfta principen som vi vet att Miljöpartiet ofta återkommer till i EU-nämnden, nämligen att vi ska gå upp till 30 procent om det blir ett globalt avtal. Vi tror på siffran 100 miljarder, som kommissionen har presenterat, och att det kommer att behövas 5-7 miljarder i en kort startfas. Vi bekräftar de här siffrorna som tidigare bara har cirkulerat. Det är ett steg i sig. Sedan har vi inte enats om exakt hur mycket Tyskland, Frankrike, Bulgarien och Sverige ska betala, och det trodde vi heller inte att vi skulle göra. Vi har heller inte ställt i utfästelse att vi skulle kunna lösa detta redan på det här toppmötet. Men vi står fast vid mandatet. Att vi har tydliga fördelningsnycklar och en tydlig politik återspeglas också i de medier som jag har läst.