Herr talman! Alla länder står naturligtvis bakom slutsatserna. Det finns, precis som Staffan Danielsson säger, i många av de nya medlemsländerna en oro därför att den ekonomiska krisen har slagit så hårt mot en del länder med enorma underskott. De känner att de inte mäktar med att också ta ett så stort ansvar för u-länderna, även om de principiellt medger att så naturligtvis ska vara fallet.
Nu försöker man titta på en mekanism där det naturligtvis är samma globala fördelningsnyckel som bygger på bnp och med ökande andel av utsläppsnivåerna. Men man kan också tänka sig vissa tillfälliga justeringar för de EU-medlemsländer som är hårdast drabbade av den ekonomiska krisen. Då tror jag att de känner att de har fått försäkringar om detta. Detta handlar om 2020 och 2050. Det är alltså långsiktigt, och då har vi förhoppningsvis kommit ur krisen.
Men just i det korta perspektivet kände de att de behövde få dessa garantier. Därför tror jag att arbetsgruppen kan komma en bit på väg, och de står som sagt bakom dessa slutsatser. Det var inte givet, men till slut lyckades vi få en enighet om detta.