Herr talman! Jag antar att det var statsministern som åsyftades när Sofia Arkelsten pratade om Fredrik.
Vi brukar vara lite restriktiva med att lämna ut enskilda länder, men när det gäller Tyskland kan jag säga att det har varit val där och att det har varit svårt för regeringen att vara fullt ut handlingskraftig eftersom den har varit utgående. Nu har de en regering på plats, och det märktes naturligtvis på mötet.
Tyskland tillhör de länder - det har Angela Merkel också sagt i flera intervjuer - som tycker att EU inte ska vara alltför tydligt med att ge sitt bud för tidigt. Man är villig att betala och står helt bakom andan, principerna och fördelningsmekanismerna, men man vill vara säker på att även de andra så kallade Annex 1-länderna - USA, Australien och Japan, det vill säga de rikare länderna - kan ta sin del. Man tycker också, precis som även vi har påpekat, att det inte är rimligt att stora, växande ekonomier som Kina och Indien plötsligt ska börja räknas som utvecklingsländer när det handlar om att betala. De har tvärtom stor möjlighet att betala och stå för en del av sina omställningar, även om vi kanske kan hjälpa till.
När det gäller Polen är det ett av de Öst- och Centraleuropeiska länder som har varit oroliga för att man på kort tid ska behöva lägga ut mycket pengar i en väldigt svår ekonomisk tid. Vi har försökt lugna dem, och vi har tillsatt arbetsgruppen och sagt att det ska bli en anpassningsmekanism. Vi känner nog att vi har kommit varandra väsentligt mycket närmare efter detta möte.