Fru talman! Precis som Tom Heyman sade är de-
lar av avtalet fortfarande hemliga och avses inte of-
fentliggöras, något som vi i Miljöpartiet är mycket
kritiska till. Utskottet har emellertid informerats och
fått klarhet i att de delar som avser den klausul som
berör de ekonomiska åtagandena i det förra avtalet,
åtaganden som har lett till att staten nu har dragits in i
en tvist där man riskerar att få betala 200 miljoner
kronor i ersättning för valutaförlusten på upptagna
lån, att dessa delar inte finns med. Eftersom utskottet
har informerats får man väl säga att avtalet den här
gången kännetecknas av en något större öppenhet än i
förra vändan. Vi vill redan nu säga, att om något
problem skulle uppstå vet vi precis vilka vi skall göra
ansvariga, och vi kommer inte att vara stillatigande
om något sådant inträffar.
Till skillnad från Moderaterna anser vi att det
finns skäl för staten att ingå det här avtalet. Vi anser
inte heller att det utgör något allvarligt hot mot övrig
trafik. Vi hoppas förstås att det, när förutsättningar
ges, skall bli möjligt att utöka trafiken på så sätt som
gotlänningarna och näringslivet vill. Det här är alltså
en bastrafik som vi tycker att det är rimligt att staten
skall garantera.
Vad gäller den höghastighetsfärja som man avser
att sätta in framöver vill vi hänvisa till de skrivningar
i motioner och yrkanden som Miljöpartiet de gröna
lämnat tidigare i fråga om lågsvavligt bränsle och
katalytisk avgasrening. Denna höghastighetsfärja
kommer att ha katalytisk avgasrening. Om den pågå-
ende forskning som man i utskottets betänkande hän-
visar till visar att sådan här typ av tonnage har en
väldigt allvarlig inverkan på miljön, så pass allvarlig
att det är på gränsen till vad som är acceptabelt, anser
vi att det skall vara möjligt att ta sådant här tonnage
ur bruk och ersätta det, utan att det skall betraktas
som avtalsbrott eller innebära alltför stora kostnader
för staten. Det här har vi emellertid inte fått klarhet i,
men vi förutsätter att så kommer att bli fallet och att
det här kommer att kunna lösas på ett vettigt sätt för
miljöns skull.
Vi anser det rimligt att gotlänningar genom det här
trafikantrådet skall få vara med i prisförhandlingarna
tillsammans med Sjöfartsverket. När det gäller för-
bindelser på land har ju såväl lokala myndigheter som
aktörer inom näringslivet och olika organisationer
möjlighet att yttra sig över infrastrukturen och vilken
kostnad man är beredd att ta på sig. Nu är kostnaden
för gotlänningarna visserligen begränsad - den är inte
riktad på så sätt - men självfallet påverkas ändå deras
näringsliv och deras välfärd av vilka infrastrukturför-
hållanden man har. Vi vill också hänvisa till det ut-
bredda missnöje som uttrycktes från det gotländska
näringslivet i somras, då man bl.a. författade en skri-
velse till kommunikationsministern angående den
badwill man anser att det gotländska näringslivet fått i
och med stora problem med transporterna.
För att man skall få behålla det här förtroendet och
för att man inom det gotländska näringslivet skall
känna att man kan påverka situationen vore det minst
sagt rimligt att man fick vara med i prisförhandlingar-
na. Vi anser det väldigt underligt att det gotländska
näringslivet inte kan få det förtroendet, när andra
parter får det. Det kan inte vara så att en ö som har
unika förhållanden därför skall behandlas annorlunda
när det gäller andra verksamheter. Tvärtom skall vi
försöka anpassa förhållandena på så sätt att man fort-
farande kan ha samma möjligheter till valfrihet och
samma möjlighet att påverka sin egen situation trots
att man bor på en ö.
En annan fråga som vi vill skall införlivas i avtalet
och som vi också har drivit tidigare är att bofasta
gotlänningar skall ha möjlighet att med kort varsel
kunna ta sig mellan fastlandet och ön åt båda hållen.
Den här frågan har behandlats tidigare av utskottet.
Utskottet har då hänvisat till att det är parternas sak
att lösa den här frågan. Men det är ju så att parterna
inte själva löser det här problemet. Rederiet har ingen
skyldighet att iaktta medmänsklighet. Rederiet har
ingen skyldighet att iaktta andra hänsyn som kan
påverka enskild välfärd.
Det finns här väldigt dramatiska exempel. Man
skulle kunna påpeka att om en person är dödssjuk
eller har råkat ut för en allvarlig olycka har samhället
en beredskap att ta ansvar för situationen. Jo visst, det
stämmer. Men det finns situationer då samhället inte
har någon sådan beredskap. Det kan vara i situationer
då en fastlandsboende nära anhörig till någon som bor
på Gotland har insjuknat, eller vice versa. Vi menar
att det är orimligt att man i ett sådant läge inte skulle
kunna ta sig till eller från ön bara för att det råkar vara
högsäsong och mycket turister på ön.
Det här bör regleras i avtal. Staten ingår avtal och
har då också skyldighet att se till att sådana här hän-
syn iakttas. Det här är en del av den livskvalitet som
vi tycker att man har rätt till när man är öboende. Det
hävdas också att det här skulle vara diskriminerande.
Så är det självfallet inte. Snarare är det då det nuva-
rande förhållandet som är diskriminerande.
En annan fråga är Gotlandstilläggets avveckling.
Vi har begärt att man redan nu, innan utgången av
1997, skall genomföra en utvärdering. Orsaken är dels
att man inom det gotländska näringslivet har uttryckt
en besvikelse över tilläggets avveckling, vilket i och
för sig är förståeligt - det är inte roligt att förlora ett
bidrag - dels att riksdagen bör ta ansvar för det käns-
liga läge som gotlänningarna kan tänkas hamna i, med
tanke på hurdan situationen i övrigt är på Gotland,
med arbetslöshet och så. Detta kan ske genom att man
redan nu snabbt och aktivt följer upp de beslut som
fattas och hur det har påverkat näringslivet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.