Fru talman och miljöministern! På den uppföljning
till Riomötet som ägde rum i New York i somras var
det mycket glädjande att inse att även de stora natio-
nerna hade börjat upptäcka att detta med klimatför-
ändring faktiskt är en realitet, för det är ju realitet i
dag. Vi diskuterar ju inte teorier utan hur vi kan stop-
pa det som sker, extrema vädersituationer osv. Också
sjukdomar kopplade till luftföroreningar och växthus-
gaser är faktiskt en verklighet i i-länder i dag.
Om man ser på det mål som Bert Bohlin har satt
upp som säger att vi i i-länderna måste minska utsläp-
pen med 50-60 % till år 2050 inser man att delmålen
bara är delmål. Men egentligen handlar detta om
något mycket, mycket större i samhället. Vi måste helt
enkelt lägga om vårt tankesätt när det gäller såväl
transporter som energi och jordbruk, som också bidrar
till växthusgaserna i dag.
Jag är, som alla andra, bekymrad över att Kyo-
tomötet inte kommer att få den avsedda effekten. Men
jag vill också göra en litet internationell anknytning.
Sverige har egentligen inget mål efter år 2000. Kan
Anna Lindh tänka sig att Sverige går före och sätter
tuffa nationella mål både till år 2005 och år 2010,
som kanske även är tuffare än EU:s mål, för att visa
att vi även fortsättningsvis vill att Sverige skall vara
ett föregångsland?
Jag tycker att det svar som Anna Lindh gav angå-
ende gasledningen genom Sverige var något diffust.
Skall jag tolka svaret så, att Anna Lindh anser att en
gasledning från Norge via Sverige till Finland inte är
förenlig med den satsning på en minskning av koldi-
oxid som regeringen förespråkar? Jag skulle vilja ha
ett förtydligande här.
Jag skulle också vilja höra hur Anna Lindh bedö-
mer möjligheten för G 77, gruppen av u-länder, att
hålla ihop i Kyoto, för där ingår ju t.ex. oljeländer.