Fru talman! Jag vill tacka för svaret på min inter-
pellation och gläder mig att tillsammans med Cen-
terns Rigmor Stenmark och Vänsterns Owe Hellberg
få diskutera dessa frågor, även om vi har agerat
mycket olika vad gäller bostadsbidraget. Min för-
hoppning är att detta samtal ska leda vidare till ett
samarbete som ytterst gynnar barn i familjer med
svag ekonomisk ställning.
Förändringen av systemet 1996 har tyvärr slagit ut
en stor andel familjer från att kunna ha råd med än-
damålsenliga bostäder. Jag citerar från regeringens
proposition: Målet för bostadspolitiken är att alla ska
ges samma förutsättningar att leva i goda bostäder till
rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg
miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön
ska bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden
och särskilt främja en god uppväxt för barn och ung-
domar.
Detta har regeringen raserat. En successiv ned-
gång av anslagen från 9,2 miljarder 1995 till
4,1 miljarder 2001 och med prognosen 3,9 miljarder
2002, har förstärkt den fattigdomsfälla som statsrådet
Ingela Thalén nu vill finna en utväg ur.
Fru talman! Den stora minskningen beror till stor
del på den individuella prövning som infördes i stället
för den samlade familjeinkomsten som bidragsgrun-
dande inkomst. Begränsningen av den bidragsgrun-
dande bostadsytan ledde till att familjer fick lämna
egnahemsboende för att hyra lägenheter med mindre
yta, men, märk väl, med högre hyra än tidigare. Det
bostadspolitiska stödet har i dag i huvudsak blivit ett
stöd för ensamstående boende i hyresrätt. Är det så
regeringen vill ha det? Ska inte alla kunna bo i områ-
den med blandade upplåtelseformer och kunna ha en
viss valfrihet? Eller har regeringen släppt kravet på
att varje barn ska ha tillgång till eget rum?
En annan orsak till regeringens minskade kostna-
der är att man skrämmer bort människor som är behö-
riga att söka bostadsbidrag, genom att en stor grupp
människor ofrivilligt sätts i skuld. Hushållens bo-
stadsbidragsskuld till staten är i år 570 miljoner kro-
nor.
Vi kristdemokrater har sedan några år tillbaka be-
gärt att få halvårsvisa avstämningsperioder för bo-
stadsbidragen, så att t.ex. studenter under våren och
med arbete under hösten ska kunna ha det bostadsbi-
drag de behöver under första halvåret utan att det ska
visa sig att de har en påtvingad skuld till hösten. Och
än värre, att människor inte av ekonomiska skäl ska
fortsätta att vara arbetslösa trots att de har tillgång till
ett arbete.
Den skräckrunda och det antal brev vi erhöll från
många människor 1999, då 200 000 hushåll skulle
betala tillbaka 670 miljoner kronor, vill vi inte upple-
va en gång till. Detta gör att det finns ett antal männi-
skor som hellre går genom eld och vatten än söker
bostadsbidrag.
Vid bostadsutskottets utfrågning om bostadsbi-
dragen hävdade bl.a. Boverket att bostadsbidraget är
ett mycket viktigt selektivt stöd. Vi kristdemokrater
vill höja bostadsbidraget med i snitt 100 kr per barn
och hushåll och har med 730 miljoner extra i vår
budget för att göra om systemet.
Jag vill fråga statsrådet Thalén med anledning av
betänkandet Ur fattigdomsfällan: Kan statsrådet i dag
garantera att bostadsbidraget fortsatt ska vara ett stöd
till ekonomiskt svaga hushåll? Det har nämligen
ryktats om generella höjningar av barnbidraget i stäl-
let.