Fru talman! Jag ska ta upp två saker när det gäller
bostadskostnaderna.
En viktig förklaring till förändringar i bostads-
kostnaden som inte har berörts är att framför allt
väldigt många egnahem har fått minskade kostnader
genom räntekostnadsminskningarna under 1990-talets
senare hälft. Det är ingen tvekan om att det har på-
verkat kostnaderna.
Dessutom har vi en god och generös bostadsstan-
dard. För hushåll med ett barn gäller högst 80 kvad-
ratmeter. Det är ingen liten bostad. För två barn gäller
100 kvadratmeter, för tre barn 120 och för fyra barn
140 kvadratmeter. Hushåll med fem eller flera barn
har möjlighet att få en bidragsgrundande yta på 160
kvadratmeter. Det är heller ingen liten bostad.
Jag menar alltså att man inte får leda fel i debatten
om den goda bostaden när det gäller rätten till bo-
stadsbidrag.
Angående rätten till rätt bostadsbidrag när man är
bidragsberättigad så tror jag trots allt att om man får
en god kommunikation, och rätt kommunikation,
mellan den som söker bostadsbidraget och handlägga-
ren och om man får människor medvetna om vikten
av att omedelbart meddela sin rätta inkomst så att de
därmed också får det rätta bostadsbidraget utbetalat
så behöver man inte vänta i två år.
Det är bekymmersamt om människor inte blir väl
behandlade av kassorna, som Rigmor Stenmark säger.
Alla undersökningar som vi hitintills har gjort visar
att bemötandet i kassorna är av mycket hög kvalitet.
Men självklart ska man i försäkringskassorna beräk-
na, analysera och ge besked på likartade villkor oav-
sett var man bor i landet. Detta kommer också att
tillses i regleringsbrev eller på andra jämförbara sätt.
Kassorna ska också själva vara observanta på den
punkten.