Fru talman! Tack statsrådet Ingela Thalén och
tack även meddebattörer. Tack för svaret och den här
möjligheten att diskutera spörsmål kring bostadsbi-
draget.
Min fråga har jag ställt också utifrån den offentli-
ga utfrågning som vi i bostadsutskottet hade med
experter från våra myndigheter. Det var en bra ut-
frågning som gav klarläggande svar på hur det nya
systemet har fungerat i praktiken.
Syftet med förändringen av bostadsbidraget var ju
trefaldigt, och det var någonting som vi i Centerparti-
et ställde upp på när det begav sig. Det första var att
minska statens utgifter för bidragskostnaderna, det
andra att öka träffsäkerheten och det tredje att uppnå
och bibehålla fördelningspolitiska mål.
Från Riksförsäkringsverkets sida deklarerade man
klart under den här utfrågningen att kostnaderna för
staten har gått ned. Det kan vi också klart konstatera
när vi följer budget, bokslut och sådana saker, men
syftet som handlar om träffsäkerheten hade man inte
nått. 40 % får för mycket, 40 % får för lite och endast
mellan 17 och 20 % av människorna får helt rätt. Det
är alltså ett helt klart underkänt system, och det måste
man se över.
Vad gäller det fördelningspolitiska målet var sva-
ret följande, och jag ska be att få citera från s. 2 i det
preliminära protokollet, som har gått ut nu från den
här utfrågningen: "Främst är det den nya lagstiftning-
en, som innebär att vi gör en individuell prövning av
inkomsten som gör att fallet mellan 1996 och 1997 är
väldigt kraftigt. Men det här fortsätter ju. Det beror
på de goda tiderna, löneökningarna. Löneökningarna
på två löner slår igenom betydligt mer än om man
bara har en lön. Vi ser att det går ned väldigt kraftigt,
ca 50 %. För de ensamstående med barn, som till
90 % är kvinnor, är ökningen betydligt mindre. Den
är 13 % under den här perioden. Det här stämmer
väldigt väl med andra siffror på hur fördelningen och
resurserna har sett ut i Sverige under slutet av 1990-
talet. De som inte har fått del av den stora tillväxten
har framför allt varit ensamstående med barn och
ensamstående mammor. Här ser vi att bostadsbidraget
trots allt har lyckats skydda den här gruppen relativt
väl."
Vad gäller det fördelningspolitiska målet var bo-
stadsbidraget relativt väl godkänt. Men det som jag
framför allt reagerade på i den redovisning som vi
kan följa i utfrågningen var att träffsäkerheten var så
dålig samt att de oftast ensamstående mammorna som
ändå hade rätt till det här bostadsbidraget inte får sina
pengar förrän efter två år efter rättelse. Det var också
en av mina frågor till ministern i dag, och jag vill
upprepa den frågan: Vilka åtgärder avser ministern
vidta för att de här familjerna, oftast ensamstående
med barn, får bidraget utbetalt i rimlig tid? Jag tycker
inte att det är rimligt att en ensamstående mamma ska
få vänta på sina rättmätiga pengar i två år. Hon behö-
ver pengarna just för dagen; det är ju så.
Min andra fråga upprepar jag också, när det gäller
träffsäkerheten. Svaret som jag kan se här, som Ingela
Thalén ger, är att man ska öka informationssatsning-
arna. Ja, det har vi sagt från utskottet också, men jag
är nästan beredd att i dag fråga: Vilken informations-
satsning? Det är bra att informationen är bra till bi-
dragstagarna, men jag önskar att informationen också
ges klart och tydligt från regeringen till dem som
handlägger ärendena.