Fru talman! Jag går till den fråga som Ulla-Britt
Hagström tog upp om övergången från hushållsin-
komster till individuella inkomster. Det är ingen tve-
kan om att den förändringen var absolut nödvändig
för att förhindra en fattigdomsfälla hos främst kvin-
nor. Den har varit oerhört träffsäker och väldigt bra.
Den har inneburit att hushållen också har fått öka-
de möjligheter att få genomslag i sina hushållsin-
komster för de förvärvsinkomster som de har fått.
Den var avsedd att just förhindra att en i hushållet
inte kunde öka sin arbetstid därför att den andres
inkomster var så stora att den med den låga inkoms-
ten inte fick någonting ut av sin ökade arbetsinkomst.
Det är väldigt viktigt att det också får vara kvar.
Jag har ingen som helst avsikt att förändra från indi-
viduell inkomstberäkning och återgå till hushållsbe-
räkning. Tvärtom. Jag tycker att det system som vi
har i dag har en god jämställdhetsprägel. Jag kommer
att slå vakt om att det kommer att vara så också i
framtiden.
Sedan till Rigmor Stenmark och frågan om träff-
säkerheten. Det går inte att säga exakt i månad, dag
eller vecka vad som är rimligt. Jag anser att man ska
ha ett bostadsstöd som är anpassat efter den bostads-
kostnad och den inkomst man har, och man ska ha
stödet den månad man behöver det. Bästa sättet att nå
det är att föra samma information om inkomstföränd-
ringar med det system vi har.
I den här debatten får man intrycket att övergång-
en till preliminärt system har varit uteslutande nega-
tivt. Så är inte fallet. Effektiviteten har sammantaget
varit utomordentligt god för både skattebetalarna och
hushållen.
Sedan till frågan om konflikten mellan att ha kvar
ett bostadsbidrag som är ett selektivt stöd och att man
inte ska ha några bidrag alls. Det är klart att jag och
också övriga som deltar i debatten anser att det är
väldigt viktigt att människor i så stor utsträckning
som möjligt ska kunna försörja sig själva på sina
inkomster. Det vill alla vuxna svenskar göra.
Det är samma strävan hos ensamförsörjare som
hos tvåförsörjarfamiljer. Men ibland fungerar inte det
riktigt av alla möjliga olika skäl. När det gäller den
goda bostaden och möjligheten att få en bra bostad
för barnen ska vi ha kvar ett selektivt stöd ungefär i
den omfattning vi har i dag.
Till Rigmor Stenmark vill jag säga att jag inte har
någon ambition att öka omfattningen i bostadsyta
eller på annat sätt för bostadsbidraget. Det ska vara
selektivt och kombineras med möjligheter till ökade
förvärvsinkomster. Det ska också vara möjligt att få
för de studerandehushåll som behöver det.
Jag har heller ingen avsikt att lägga fram något
förslag om att öka bostadsbidragets omfattning till att
nå fler ensamstående utan barn. De studerande som är
äldre än 28 år har möjlighet att få bostadsbidrag när
de har barn. Jag kommer naturligtvis att se till att det
kommer att vara så även i framtiden.