Fru talman! Jag är givetvis liksom Rigmor Sten-
mark glad över att ensamstående mammor har ett
skydd, men jag säger som Owe Hellberg att det inte
är rimligt att bostadsbidraget har blivit ett katego-
ristöd. Bostadsbidraget ska vara ett selektivt stöd som
ska gälla alla grupper. Barn i alla grupper har samma
behov.
Det är väldigt bra att få höra från Ingela Thalén att
det är viktigt med en god bostad och att man ska vara
generös med bostadsytan liksom att statsrådet inte vill
avskaffa bostadsbidraget som selektivt stöd. Också
jag inser att det som det nu är finns tröskeleffekter,
men det är säkert lättare att komma till rätta med dem
än att fortsätta med ett system som innebär övergång
till en mer generell barnbidragsutbetalning, där även
rika människor får samma påslag.
Jag tycker att Ingela Thalén ska göra en särskild
analys av bostadsbidragsreglerna och verkligen ska
följa upp den i utredningen. På frågan om att reglerna
faktiskt betyder mycket för sänkningen kan jag hän-
visa till att mellan 1996 och 1997 sjönk bostadsbi-
dragsutbetalningarna med 2,2 miljarder. Då skedde
den mest drastiska nedgången.
De här reglerna hänger ju kvar, och det betyder att
man än i dag måste hänvisa till detta. Dessa familjer
har ju aldrig lyckats komma tillbaka.
Vi fick under hearingen reda på att bostadsbi-
dragstagarna nu till 60 % är ensamstående med barn
och att de får 70 % av de utbetalda beloppen. De allra
flesta av dem bor i hyresrätt. Av alla dem som får
bostadsbidrag bor 85 % i hyreslägenhet och 6 % i
egen fastighet.
Jag skulle också vilja ta tid i anspråk för ett bely-
sande exempel i anslutning till ändringen av inkomst-
gränsen. Systemet byggde tidigare på en familjein-
komst om upp till 117 000 kr. Förändringen innebar
att bidraget utbetalades på grundval av den enskildes
inkomst, vilket medförde en halvering av bidragen.
Vid hearingen lämnades följande exempel. En en-
samförälder som tjänar 117 000 kr och som har två
barn får före skatt en boendekostnad om 5 900 kr.
Kommunalskatten i exemplet var 33 % 1999. Man
hade tagit hänsyn till boendekostnader och levnads-
kostnader enligt Konsumentverkets riktlinjer och till
att underhållsbidrag och barnbidrag utbetalas. Perso-
nen får kvar 23 000 kr per år.
Om två sammanboende har samma förhållanden
med boendekostnader och annat men en av föräldrar-
na står för inkomsten, får man i stället för plus 23 400
kr ett minus om 47 800 kr. Detta beror dels på att
bostadsbidraget har minskat med 11 700 kr, dels på
att man inte får något underhållsbidrag, eftersom
barnen är gemensamma. Det skulle krävas 120 000 kr
per förälder, alltså 240 000 kr per år, för att familjen
ska komma upp till den ensamboendes nivå.
Jag undrar mot denna bakgrund ännu en gång:
Har det att man bor ensam eller att man bor tillsam-
mans verkligen inte någon betydelse för möjligheter-
na att få bostadsbidrag på samma villkor?