Fru talman! Jag säger inte att mänskliga rättigheter och frihandel går emot varandra. Jag säger att frihandel inte med automatik leder till att mänskliga rättigheter förverkligas.
När det gäller jämförelsen av hur stor andel av utrikeshandeln som olika länder har är inte det avgörande om de tillhör OECD eller ligger i Afrika. Små länder har en väldigt hög andel utrikeshandel medan stora länder som i stort sett köper sina egna produkter, som USA till exempel, inte behöver ha så mycket utrikeshandel. Därför är deras andel av bnp mycket lägre. Sverige har en väldigt hög andel. Belgien har världens högsta. Jag kommer inte ihåg om det är 120 eller 130 procent. Man kan ju diskutera hur man kommer upp i de talen, men det ska jag inte göra nu. Det är det avgörande.
Så till frågan att man inte ska påtvinga andra länder ökad frihandel. Det kan man ju inte göra så länge de är suveräna stater. Men jag kommer tillbaka till den diskussion vi hade tidigare. Jag tycker att man ska uppmuntra andra länder att ha en ökad frihandel. Det gynnar dem som är konsumenter av livsmedel, dem som är konsumenter av enklare industriprodukter, som kläder och skor och så vidare, i u-länder. Jag kan inte se att det ligger något gott i att man ska tillåta diktatorer att skydda sina och sina gelikars innehav av fabriker eller stora lantegendomar som det ofta är. Därför sade jag tidigare att man måste ha en klassanalys när man tittar på handelspolitikens effekter i u-länderna. Man kan inte bara stanna vid etiketten att det är fattiga länder, att det är u-länder. Man måste gå bakom den enkla beskrivningen.