Fru talman! Jag tänker ta upp två frågor. Den ena är det allra färskaste handelspolitiska problemet i Europa, nämligen det som kallas klimattullar. Där har Miljöpartiet en åsikt, men Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ännu inte deklarerat sin åsikt. Vi vet Miljöpartiets åsikt från överläggningarna i EU-nämnden. Tyvärr är varken Per Bolund eller Max Andersson här. Jag fokuserar på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
I mars 2007 fanns det en väldig optimism och en väldig beslutsamhet hos EU:s ledare att nu skulle man ta täten i den globala kampen mot klimathotet. Man gjorde ett antal åtaganden. Nu i mars 2008 var det en betydligt mer försiktig hållning vid toppmötet från EU-ledarnas sida. Tidigare skulle man ta befälet över resten av världen och leda resten av världen i klimatkampen. Nu är man mer rädd för resten av världen, inte minst i ljuset av den ekonomiska nedgången.
Det var framför allt Frankrike och Tyskland som öppnade för att man skulle kunna införa handelshinder mot länder som inte driver en lika ambitiös klimatpolitik som Europeiska unionen gör. Man skulle kunna motverka så kallat kolläckage, det vill säga att länder utanför Europeiska unionen har lägre kostnader på grund av att de inte behöver betala för utsläppsrätter. Man skulle kompensera det genom att införa tullar. Det har uppstått en ohelig allians här mellan miljörörelsen i Europa, det svenska Miljöpartiet och den energiintensiva, energitunga europeiska industrin.
Jag vill ta upp detta därför att jag tror att det är en fullständigt felaktig linje och ett djupt olyckligt beslut som EU-ländernas ledare öppnade för. Om EU skulle införa denna typ av handelshinder mot resten av världen skulle det starta ett globalt handelskrig med länder som USA, Kina, Indien, Brasilien och andra. Det skulle utlösa repressalier från dessa länder. Kineserna till exempel skulle kunna komma tillbaka och säga att vi i Västeuropa släpper ut tre gånger så mycket koldioxid per person som de gör. Då ska de i Kina naturligtvis ha mycket högre tullar på varor från Europa än vad européerna har. Det är en väldigt farlig väg att gå.
Det skulle naturligtvis också i sig fördärva möjligheten att nå en global klimatöverenskommelse, vilket vi strävar efter att få i Köpenhamn år 2009. Förhandlingsklimatet skulle fördärvas fullständigt av att en handelspolitisk konflikt skulle dominera över ansträngningarna att nå en global överenskommelse i klimatfrågan.
I denna process skulle nog också det som har diskuterats här, nämligen Doharundan, haverera. Ska man fokusera på handelspolitiska konflikter i stället för på klimatfrågan är Doharundan helt dömd. Man skulle behöva traggla nya handelspolitiska tvister hela tiden.
Det finns andra synpunkter som man kan ha på detta. Jag skulle gärna vilja veta hur Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ställer sig till de här kraven från miljörörelsen och den energiintensiva industrin i Europa på att öppna för kompenserande tullar på varor från länder som inte har samma klimatpolitik. Den här frågan är väldigt aktuell. Den diskuteras, och den drivs av Tyskland och Frankrike.
Nu ska jag gå över till det andra, nämligen några synpunkter, svar och kommentarer till det som har sagts här tidigare. Carina Adolfsson Elgestam tog upp den här bilden av den unga kvinnan. Det står i er reservation att barnarbete ska "elimineras". Jag tror att man ska vara väldigt försiktig på den punkten. Rädda Barnen och andra har pekat på att det intresse som finns i industriländerna för att gå väldigt långt beträffande barnarbete i u-länderna och använda handelspolitiken inte nödvändigtvis är särskilt bra för barnen, och i många fall är det helt kontraproduktivt.
Det är förvisso så att miljontals familjer och barn över hela världen lever under vidriga förhållanden. Men frågan är om deras levnadsbetingelser blir bättre eller sämre av en sådan här inställning. Rädda Barnens hållning är att vi ska fokusera på de allra värsta formerna av barnarbete. Det handlar om trafficking, skuldslaveri, påtvingad prostitution, deltagande i droghandel och sådana saker.
I själva verket far barn i u-länder inte så illa i den här industriproduktionen för export till i-länder som de gör i jordbrukssektorn och i hushållsarbete hemma och framför allt när de arbetar i hushållet i andra familjer där det inte finns någon insyn utifrån i vilka vidriga villkor de kan leva och arbeta under.
Som liberal måste jag anklaga Kent Persson för en bristande klassanalys, vilket är väldigt ovanligt. Du använder u-länderna som ett begrepp, men då bortser du ifrån att u-länderna inte är någon homogen samling människor. Det finns de som tjänar på handelsrestriktioner, och det finns de som förlorar på dem. Det traditionella är att fabrikörer i u-länderna vill ha tullar som skyddar deras fabriker, men det är till nackdel för konsumenterna, för den urbana befolkningen. Samma sak gäller jordägarna. De vill ofta ha tullar, men det är till nackdel för dem som ska köpa billiga livsmedel. Jag efterfrågar en bättre klassanalys från Vänsterpartiet i den här frågan, Kent.
Fru talman! Jag ska inte tala alltför länge. Jag ska bara säga att jag tycker att det är en helt konstruerad motsättning att ställa mänskliga rättigheter mot handel och att ställa möjligheten till en bättre miljö mot handel. Lage Rahm var inne på detta. Om det är någonting som man kan säga att utrikeshandel kräver är det är en ökad öppenhet. Med ökad öppenhet finns också en större insyn och förhoppningsvis, men det finns motexempel, också ett större inslag av ansvarstagande, krav på ansvarstagande och demokrati.