Fru talman! Detta betänkande tar upp åtta olika frågor som rör handel.
Jag börjar med att yrka bifall till alliansens samtliga yrkanden i betänkandet.
Jag vill fokusera på område 3 som berör miljö, etik och sociala frågor. Det är frågor som jag får vara med och behandla även i utrikesutskottet.
Vi lever i en värld där fortfarande cirka en miljard människor lever på under 1 dollar per dag. Den mest framgångsrika metoden att hjälpa dessa människor ur fattigdom är sällan att ge dem mer bistånd. Däremot är det framgångsrikt att se till att dessa fattiga människor får sjysta ersättningar för grödor som man odlar eller produkter som man tillverkar, att man får en sjyst lön om man är anställd, att man har en bra arbetsmiljö, rimliga arbetstider och att barnarbete inte får förhindra skolgång. Med sådana bättre arbetsvillkor där barnen också ges möjlighet till skolundervisning blir det snabbt en positiv utveckling och människorna tar sig ur fattigdom.
Fru talman! Under resor i Kina, Vietnam och Indien har jag på nära håll fått se hur detta fungerar, precis som en del andra har berättat. I exempelvis Vietnam jobbar i dag över 200 000 personer med att tillverka varor åt Ikea. Från att tidigare ha tjänat under 1 dollar om dagen i olika vietnamesiska företag i vidriga arbetsmiljöer och med 60-70 timmars arbetsvecka med många barn involverade i arbetet har man i dag, tack vare det svenska Ikea, fått ett himmelrike jämfört med tidigare förhållanden.
Lönerna har stigit, inte till skyhöga höjder men tre fyra gånger, till 3-4 dollar om dagen och man har fått reglerade arbetstider, bra arbetsmiljö, och fackligt arbete börjar så småningom formas.
Tack vare detta etiska och sociala ansvarstagande hos Ikea och andra svenska företag i dessa länder och hos deras underleverantörer börjar nu fler och fler vietnamesiska företag förstå att det är viktigt med detta etiska förhållningssätt om man ska få sälja till företag i väst.
Näringslivet har under senare år blivit en allt viktigare partner i arbetet med mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. Företag går frivilligt in i CSR-nätverk och vill rättvisemärka sina varor för att ta ett etiskt och socialt ansvar.
Det här har vuxit fram under de senaste åren och anses i dag av fler och fler vara närmast en självklarhet.
Inom biståndsvärlden råder i dag, äntligen, enighet om att det privata näringslivet är avgörande för en positiv och hållbar tillväxt och utveckling. Snart har var femte krona som investeras i näringslivet i världen CSR-krav på sig. Detta nya sätt att tänka och agera etiskt ansvarigt kommer att hjälpa oss att nå målet att halvera fattigdomen på jorden till år 2015.
Det är min bestämda uppfattning att det arbete som görs i dag via FN, OECD, ILO, Rättvisemärkt, Swedwatch, Amnesty Businessgroup, CSR-nätverken och inte minst av konsumentorganisationer av olika slag ger resultat, och vi ska därför fortsätta att ge dessa organisationer stöd för att få större genomslag.
Vi ska också öka våra ansträngningar för att få fler länder att skriva på alla konventioner och kriterier för en etiskt och socialt ansvarig handel i världen. Dessutom ska vi genom Global Compact - Globalt ansvar - på UD försöka påverka fler svenska företag att ta ett större ansvar i dessa frågor. Som jag har sagt i något annat sammanhang är Globalt ansvar i dag alldeles för underbemannat för att klara denna uppgift på ett tillfredsställande sätt. Sida borde få ta hand om verksamheten och därmed föra över mer resurser ur biståndsbudgeten till det arbetet.
Som enskilda konsumenter påverkar vi också varje dag genom vårt val av produkter i affärerna. Fler och fler konsumenter och inköpare i väst kräver goda etiska och sociala förhållanden hos producenterna om de ska köpa deras varor. När producenter i utvecklingsländerna bättre förstår att goda arbetsvillkor och sjysta löner för de anställda är försäljningsargument som gör att deras orderböcker snabbare fylls har en medvetenhet börjat växa fram som kommer att leda till att fattigdomen kan trängas undan allt snabbare.
Vi kan exempelvis se hur svenska konsumenter, kommuner, landsting och företag de senaste åren mer och mer väljer rättvisemärkta varor, så även riksdagen. Man är redo att betala lite mer för de här varorna för producenternas skull. Förra året - 2007 - ökade försäljningen i Sverige av rättvisemärkta varor med 165 procent jämfört med 2006 och omsatte mer än 400 miljoner kronor på den svenska marknaden. Det är fortfarande små belopp, men utvecklingen är kraftig. Varorna kommer från olika utvecklingsländer och hjälper verkligen fattiga människor att ta sig ur fattigdom.
Mer än sju miljoner människor i syd är tack vare rättvisemärkningen inte längre svältande och man har nu råd att skicka barnen till skolan. Man kan bygga sitt första riktiga hus, kanske med cementgolv till och med.
Sveriges riksdag och regering har sedan 2004 agerat rätt när de har sett till att just denna märkning fått ekonomiskt stöd och nu mer och mer börjat stå på egna ben. Den kraftiga försäljningsökning som nu sker av rättvisemärkta produkter i hela västvärlden är ett kvitto på att det här är en metod som fungerar.
Fler och fler stora multinationella företag inom livsmedelssektorn börjar nu ge plats åt rader av rättvisemärkta produkter i sitt sortiment.
Fru talman! När nu fler och fler kommuner, landsting, myndigheter och företag går före med gott exempel och gör sina inköp inte bara utifrån ekologiska kriterier utan även utifrån sociala och etiska kommer vi snart att se en snabb omsvängning av hur vi som konsumenter väljer leverantörer i framtiden. Det ger större effekter för producenter i syd och deras anställda än många biståndsprojekt. Traditionellt bistånd kommer att behövas även i framtiden, men ett ökat etiskt och socialt ansvarstagande i näringslivet från småproducenter till storföretag kommer att vara helt avgörande för fattiga länders utveckling till en högre levnadsstandard.