Fru talman! Mycket av det Ulf Holm har sagt om diskriminering och om jämställdhet håller jag helt med om. Vi är helt överens om hur viktigt det är att motarbeta diskrimineringen i samhället. Vi är nog också i stort överens i analysen om vad det är som ligger till grund för diskrimineringen - detta att människor inte ses som individer utan av andra placeras in i fack och definieras utifrån gruppnormer som andra bestämmer över och inte individen själv.
Just därför blir jag förvånad och faktiskt också lite besviken över att Miljöpartiet i en av sina reservationer talar sig varmt inte bara för aktiva åtgärder för att motverka underrepresentation på arbetsmarknaden - för det är vi nog alla överens om behövs - och inte heller för en positiv särbehandling i en lite svagare form, som finns i vissa länder, utan för kvotering. För mig går detta inte ihop. För mig är detta raka motsatsen till att se till att människor får rätten att bli bedömda för dem de är.
Kvotering handlar om precis raka motsatsen: Det är någon annan som sätter upp kategorier och placerar in människor i dem. Problemet är att det i dag finns en dold kvotering som leder till att svenskar har lättare att få jobb, att män rekryterar män till ledande uppdrag och så vidare.
Jag har två frågor till Ulf Holm. Den första är: Vem är det som ska ges rätten att placera in människorna i dessa fack? Vem ska ha rätten att avgöra var du och jag ska hamna i de här kvoterna?
Den andra frågan är, fru talman: Vad finns det för positiva erfarenheter som Miljöpartiet stöder sig på från andra länder?