Fru talman! Detta betänkande tar upp två stora och viktiga delblock, dels diskrimineringsfrågorna, dels jämställdhetsfrågorna. Vi har väckt en hel del motioner. Som det också har sagts pågår utredningar. Diskrimineringskommittén har lagt fram sitt slutbetänkande om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning som nu är ute på remiss. Det är väl vettigt att vi lyssnar på remissinstanserna innan vi från riksdagen tar ställning i de olika frågorna. Däremot kan man nu göra en del
statement
över partiernas utgångspunkter i hur man vill jobba i frågorna eller eventuellt kommer att agera längre fram.
Utgångspunkten måste vara att alla i Sverige ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det är likhet inför lagen som ska gälla. Men så är det tyvärr inte i samhället i dag. I dag hotas många människors grundläggande rättigheter, och det förekommer dagligen att människor kränks på grund av ursprung, hudfärg, kön, könet på den person de attraheras av, funktionshinder eller ålder. Vi i Miljöpartiet arbetar för att sträva efter ett samhälle där människor och kulturer möts, ett samhälle som motverkar främlingsfientlighet och diskriminering.
För att komma det mångkulturella samhället närmare och för att underlätta för människor att förverkliga sina livsval krävs förändring av synsätt och strukturer. Det gäller såväl stat, kommuner och näringsliv som den ideella sektorn.
Diskriminering kostar. En sak att jobba vidare med är att sätta en prislapp på vad dagens diskriminering kostar. Jag hävdar bestämt att samhället skulle tjäna stora summor ekonomiskt om vi fick bort diskrimineringen. Det är något som vi måste jobba vidare med. En person som kränks på grund av diskriminering är lika kränkt oavsett vilken grunden är. Det är därför otidsenligt, ineffektivt och förvillande att olika diskrimineringsgrunder ska hanteras av varsin myndighet och ett otal olika lagar. All antidiskrimineringslagstiftning, utom den som finns i grundlagen, bör därför samordnas i en enhetlig antidiskrimineringslag.
I dag saknas också ett tydligt förbud mot diskriminering på grund av ålder. Den nya lag som förhoppningsvis ska komma innehåller också ett sådant förbud, enligt vad som föreslås i Diskrimineringskommitténs slutbetänkande. Det tycker vi är väldigt bra. Vidare är vi i Miljöpartiet mycket glada över att man också föreslår att könsidentitet ska ingå som diskrimineringsgrund, vilket innebär att exempelvis transpersoner får diskrimineringsskydd i arbetslivet.
De ombudsmän som finns i dag vill vi behålla, men vi tycker att deras arbete ska samordnas inom en och samma administrativa enhet. De arbetsuppgifter som ombudsmännen har bör inte som i dag splittras mellan tillsyn, utbildning, metodutveckling och så vidare, utan ombudsmännens roll bör renodlas till att avse endast tillsyn inom den enhetliga antidiskrimineringslagens område. Det bör vi jobba för.
Ett sätt att motverka ofrivillig segregation är att införa positiv kvotering, vilket vi från Miljöpartiets sida ser positivt på. Kvotering är inte den enda åtgärd som behövs, men den kan tillsammans med andra åtgärder bli ett effektivt vapen i kampen mot diskriminering.
En annan sak är antidiskrimineringsklausuler, som har visat sig vara ett effektivt medel mot otillbörlig diskriminering i offentlig sektor. Dessa bör göras obligatoriska i till exempel offentlig upphandling. Klausulerna bör också användas vid offentlig tillståndsgivning och vid fördelning av offentliga resurser i övrigt. Den som bryter mot antidiskrimineringsklausulerna ska få sina tillstånd återkallade och avtal hävda och vara skyldig att betala skadestånd till motparten och till den som diskrimineras.
Slutligen bör man inom detta område också ta fram att samtliga arbetsplatser med fler än tio anställda bör vara skyldiga att utarbeta mångfaldsplaner som ska innehålla en strategisk plan för hur ökad mångfald ska nås och för hur arbetsgivaren tillsammans med de anställda ska arbeta mot fördomar och otillbörligt diskriminerande beteende.
Jag tror också att det är viktigt att man fortsätter att arbeta för att förhindra diskriminering på grund av sexuell läggning. Homofobi är i dag ett väldigt vanligt fenomen trots den goda lagstiftning vi har. Homofobin är ett fenomen som eldar på och bevakar den heterosexuella manliga respektive kvinnliga normen. Jag tror att homofobi är ett av de starkaste uttrycken för att upprätthålla den manliga normen. Den försvårar ytterligare för män som vill ge uttryck för en identitet som i dag inte ryms inom den i dag givna normen. Motsvarande problematik gäller naturligtvis även kvinnor, även om uttrycken ser olika ut. Därför måste homofobin aktivt motarbetas.
När man talar om att förändra mansbilden kommer vi snabbt in på jämställdhetsfrågorna, som är det andra stora området i det här betänkandet. Där har vi från majoritetens sida precis lämnat över ett förslag på nya mål för jämställdhetspolitiken,
Makt att forma sitt eget liv
. Det kommer vi att diskutera inom några veckor här i kammaren, så jag tänker därför inte gå in så mycket närmare på det, men jag kan, fru talman, naturligtvis inte låta bli att säga några ord om detta område.
Miljöpartiets jämställdhetspolitik bygger på kunskap om den rådande könsmaktsordningen. Då kommer vi snabbt in på de könsroller som finns. Det är viktigt att motarbeta den inarbetade könsrollen för hur män respektive kvinnor ska vara. Jag blir ledsen över att ofta få höra att man framställer kvinnan som ett offer. Jag tycker att det är väldigt nedlåtande att framställa bilden på det sättet, liksom man gärna framställer en schabloniserad bild av mannen. Det är inte bra att göra så, eftersom vi är olika, män och kvinnor, inom de här grupperna. Det är viktigt att vi försöker motarbeta den invanda roll vi har.
Därför är det också viktigt att man inom skolan, idrottsrörelsen, förenings- och kulturliv ifrågasätter den givna normen för hur pojkar och flickor, män och kvinnor ska vara och i stället ser på ett bredare sätt. Jag tror att en sådan förändring är möjlig.
Jämställdheten är på många områden främst en fråga om kvinnofrid. Mäns våld mot kvinnor är tyvärr alltför vanligt. Det ska inte alls förekomma, helt enkelt, men det förekommer. Vi i Miljöpartiet tycker att alla som utsätts för våld eller hot om våld i en nära relation ska ha rätt till skyddat boende. Rättsväsendets bemötande måste vara kunnigt och respektfullt, och barn som bevittnar våld i hemmet betraktas som brottsoffer. Män som är dömda för misshandel ska tvingas genomgå behandling. Vi tycker också att våld i samkönade relationer måste uppmärksammas tydligare.
Sedan har vi naturligtvis också frågan om de ojämställda lönerna, där vi förhoppningsvis kommer att ta fram en ordentlig handlingsplan. Miljöpartiets utgångspunkt är att vi vill se ett handslag mellan staten och arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, om att ta bort de könsrelaterade skillnaderna mellan lönerna så fort som möjligt. Jag tror att det är viktigt att man ger signalen att man måste jobba för detta.
Jag tycker inte att staten ska lägga sig i lönepolitik, men jag tror att det är viktigt att vi ger en tydlig signal om åt vilket håll vi siktar. Sedan måste fack och arbetsgivare ta ett större ansvar än hittills. Vi har inte kommit tillräckligt långt. Vi borde kunna ta steg närmare, och det måste vi göra med det snaraste.