Fru talman! När det gäller integrationen i Sverige är det klart att ingen kan vara nöjd med hur Sverige ser ut och att mycket mer behöver göras. En rad åtgärder generellt när det gäller integrationspolitiken behöver bli bättre.
Nu fokuserar jag här på diskriminering och vad vi kan göra åt det. Jag har i den här debatten hört att Attefall har haft väldigt svårt att hålla sig till just det vi debatterar här, diskrimineringsfrågor, utan i stället dragit upp det kristdemokratiska valmanifestet här från talarstolen. Men det får stå för honom.
Det är inte så att man genom att luckra upp anställningstryggheten gör det lättare för människor att få jobb. Den logiken förstår jag inte över huvud taget. Faktum är ju att redan i dag är det så att människor, födda i andra länder - också ungdomar - är de som oftast har otrygga anställningar. Faktum är att redan i dag - det gäller också debatten om jämställdhet, den som Attefall förde tidigare med Camilla Sköld Jansson - diskrimineras kvinnor på arbetsmarknaden på grund av att de inte ges samma möjlighet till heltid. Den generella politiken är kanske det absolut bästa skyddet mot diskriminering. När man börjar luckra upp den finns det en risk att människor som har en svagare förankring och position på arbetsmarknaden är de som först faller undan. Det ser vi bland annat på undantaget i turordningsreglerna.
Ja, visst finns det människor som har svårt när de kommer till Sverige att klara av att lära sig landet och förstå hur reglerna ser ut här. Men att utifrån det hävda att invandrare generellt har det problemet bygger, menar jag, på dina föreställningar om människor med rötter i andra länder och ett gammalmodigt sätt att se på Sverige.
Vi har stöttat bland annat IFS, som jag sade, med flera miljoner under flera år. Varje år ser vi flera hundra nya företag bildas av människor med rötter i andra länder. Var femte företagare i Sverige i dag har utländsk bakgrund. Det är en annan verklighetsbeskrivning än den som Attefall försöker ge.