Fru talman! Jag tror att Luciano Astudillo nu verkligen kommer in på att få ihop oss på olika sidor i många olika sammanhang till ett vi, att det kvittar hur många generationer tillbaka som vi hade en eller två förfäder som var invandrare. Jag tror inte att det finns någon som är född i Sverige som inte har tysk, fransk, engelsk, rysk eller någon annan bakgrund när man börjar leta lite grann. Sedan finns de som i dag är nyfödda som har en eller två föräldrar födda i ett annat land.
Det är just här jag upplever att vi har kärnpunkten, att vi ska förstå varandra, inte bara vara informerade. Informera kan vi göra hur länge som helst, men vi måste ta det till oss och som människor inse att vi är ganska lika. Vi kan ha lite olika hudfärg, lite olika hårfärg och tala olika språk, men någonstans är vi ändå människor. Det är den kunskapen, den känslan, som är så viktig. Den kommer vi inte åt med information och kampanjer. Den måste komma djupare ifrån. Där finns utbildning som en bit, men den måste också komma på ett ännu djupare plan.
Har Luciano Astudillo några funderingar på det?