Fru talman! Jag har flera bra svar om olika åtgärder, inte bara rena lagstiftningsförslag. Jag pekade på hur DO får mer resurser, bland annat att jobba med arbetsgivare för att de ska bli bättre på att ta fram mångfaldsplaner. Jag nämnde också en rad andra åtgärder kring offentlig upphandling, där man markerar att inte bara en viss åsikt är fel utan att också en viss handling är fel. Om ett företag ägnar sig åt att diskriminera minoriteter på arbetsplatsen kommer staten, och ibland kommuner - det finns kommuner som har gått före i det här - inte att vilja fortsätta att handla med dem.
Visst finns det mycket mer att göra. Man kan kombinera det med generella åtgärder, informationskampanjer och ge arbetsmarknadens parter mer resurser - det får de - för att jobba med information kring antidiskriminering. Allt det är positivt.
Den stora utmaning som vi står inför i Sverige över huvud taget är större än så. Jag tror att det är väldigt få, till och med här i kammaren, som har förstått vilken strukturomvandling vi ser i Sverige i dag vad gäller befolkning. I dag är 12 % i Sverige utrikes födda. År 2010 kommer vart tredje barn som föds att ha en eller båda föräldrarna födda i ett annat land. I min stad Malmö har 52 % av alla ungdomar under 18 år en eller två föräldrar födda i ett annat land.
Det är ett nytt Sverige vi ser växa fram, och fortfarande pratar vi om invandrare och svenskar. Jag tror att detta är den stora utmaning som Sverige står inför, hur vi skapar detta nya vi, där också jag blir en del av den nya svenskhet som vi ser födas i dag.