Fru talman! Det fanns mycket i Camilla Sköld Janssons resonemang som jag kan instämma i, och inte minst det sista när hon vill uppmana parterna att ta sitt ansvar när det gäller löneskillnaderna mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Jag tror också att vi kan åstadkomma mycket med hjälp av kollektivavtal och med hjälp av parternas engagemang.
Men just därför blir jag också lite förvånad över den brist på tilltro till parterna som Camilla Sköld Jansson, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har när det gäller exempelvis heltidsanställningar, visstidsanställningar och mycket av de regelverken. Det finns nämligen ett vänsterperspektiv som Camilla Sköld Jansson alltid intar i de här frågorna. Det innebär att hon tittar uppifrån och säger så här: Nu ska det bli på ett visst sätt som jag tycker är rätt. Sedan stiftar hon en lag och glömmer att verkligheten ser så oerhört olika ut i olika sammanhang.
Vi hade en belysande föredragning i förmiddags i arbetsmarknadsutskottet från Svenskt Näringsliv och ett antal branscher som visade hur lagförslaget om visstidsanställning, som vi behandlar i utskottet just nu, slår tokigt, obarmhärtigt, galet och vilka kraftfulla ord som helst som man kan använda mot vissa branscher och vissa företag. En lag uppifrån är inte den rätta metoden. Då förstår man inte hur näringslivet fungerar, hur företag fungerar, hur anställningsbeslut ser ut och hur verksamheter fungerar. Det är bland annat därför som vi kristdemokrater, och jag trodde också Vänsterpartiet, tycker att kollektivavtalsmodellen är bra. Där försöker man förhandla och hitta en lösning och lägger inte golv, ribbor, tak och väggar via en lagstiftning.
Låt oss ta rätten till heltid. Vi vet att många kvinnor och män, men färre män, vill jobba deltid en tid under vissa perioder i livet. Men man vill också ha rätten till heltid när man upplever att det är det riktiga. Jag håller med om att det är kvinnodominerade yrken som har mer deltider. En del av denna deltid är ett problem. Men frågan är då om vi ska lägga ett raster över hela arbetsmarknaden eller om vi ska ta det via kollektivavtal, via förhandlingar och via enskilt ansvar hos fackliga företrädare och arbetsgivare och gå den vägen fram.