Fru talman! Kvotering är inte målet utan ett medel. Jag skulle helst av allt inte vilja ha kvotering, men den erfarenhet vi har i Sverige i dag är ju att det går för sakta. Det händer ingenting. Ta frågan om kvinnliga styrelseledamöter i bolagsstyrelser! Vi har pratat om detta i hur många år som helst, och knappt någonting händer. Någon gång måste vi från politisk sida säga: Om inte marknaden själv kan sköta detta måste vi hjälpa den på traven. Därför är jag positiv till exempelvis en lagstiftning om kvoterade bolagsstyrelser så att kvinnorna tar makten där också.
Sedan kan man alltid hoppas att vi en dag kan ta bort denna lagstiftning, när marknaden - eller rättare sagt männen - har börjat förstå att det kanske inte var så hemskt med kvinnor i bolagsstyrelserna, att de faktiskt var kompetenta. Det verkar nämligen männen i de här förbaskade nomineringskommittéerna inte tro. De försöker bara hitta andra män och säger att det inte finns några kvinnor. Det gör det visst! Det finns jättemånga. Ge dem bara chansen!
Kan inte marknaden sköta detta själv får vi minsann hjälpa den på traven. Till exempel har kvotering till bolagsstyrelser i Norge hittills varit ett bra steg. Där har det nu börjat hända saker, just därför att man ska införa en lagstiftning.