Fru talman! Jag ska läsa en mening från mitt anförande, som Magdalena Andersson kanske missade, med anledning av det sista hon sade. Jag sade så här: Vi föreslår skydd på nya samhällsområden och åtgärder för ökad tillgänglighet. Jag tror att det rymmer en del av det som kritiken i slutet av repliken gällde.
Vad gäller positiv särbehandling kommer jag att göra vad jag kan för att ett sådant förslag inte läggs fram här i kammaren. Jag känner mig trygg i min utskottsgrupp, och inte bara där utan också i socialdemokratin och arbetarrörelsen brett, för att den här frågan delvis är om inte död så åtminstone halvdöd. Alla de som är tveksamma till den här vägen kan fortsätta att kämpa emot att sådana förslag läggs fram. Detta om positiv särbehandling.
Jag kan avslutningsvis konstatera att Moderaterna här i kammaren i dag inte kan ge ett svar om man kommer att behålla antidiskrimineringsklausuler om man får regeringsmakten. Man har inte heller gett svar om hur man ser på antidiskrimineringsbyråer.