Herr talman! Först frågan om sysselsättningen,
som utrikesministern är ganska nöjd med. Den svens-
ka regeringen har t.o.m. föreslagit att sysselsättnings-
åtgärderna skall vidtas i enlighet med principerna i
artikel 3 a i fördraget, där det faktiskt slås fast att det
är prisstabiliteten som är den överordnade principen
för den ekonomiska politiken. Avsikten med ett sys-
selsättningskapitel och en sysselsättningsunion var
från början att balansera just den politiken. Nu är
denna politik faktiskt underordnad, som jag uppfattar
det. Det betyder att vi i fortsättningen också kommer
att säga att 1 % inflation och 10 % arbetslöshet är
bättre än 2 % inflation och 6 % arbetslöshet.
När det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken är nu
förslaget att det skall stå att försvarspolitiken skall
utformas med sikte på ett gemensamt försvar. Det
innebär för Sveriges vidkommande, såvitt jag förstår,
att det är med sikte på att Sverige lämnar sin allians-
frihet, för att tolka formuleringen litet grand. Förut
stod det ju att det skulle kunna leda till ett gemensamt
försvar. Därför frågar jag: Är man från svensk sida
beredd att gå med på denna skrivning?
Det görs också en uppräkning av ett antal åtgärder
i artikel J 4:1, som nu kanske kommer att heta J 6.
Här talas om bl.a. fredsskapande åtgärder, men man
säger ingenting om att det i dessa sammanhang också
skall vara en förutsättning att Förenta nationernas
stadga skall följas och att Säkerhetsrådet har fattat ett
beslut. Är man beredd att släppa detta villkor?