Herr talman! EU:s mål för regeringskonferensen
är att bana väg för utvidgningen och att EU upplevs
som mer relevant för medborgarna. Vidare skall arbe-
tet inom EU förbättras och effektiviseras.
Det handlar således både om vad vi kan kalla
traditionella institutionella frågor och om vilken kom-
petens och hur hög ambition EU skall ha när det gäl-
ler de olika sakområdena.
Regeringens prioriteringar är väl kända och för-
ankrade i riksdagen. De gäller sysselsättning, miljö,
öppenhet, internationell krishantering och jämställd-
het. På dessa områden har regeringen också lagt fram
detaljerade, skriftliga förslag som vi har fått gott ge-
hör för. Även konsumentpolitiken har betonats från
svensk sida, och också här kan framsteg rapporteras.
Den för oss kanske mest angelägna frågan i rege-
ringskonferensen är sysselsättningen. Det är glädjan-
de nog också på detta område som vi har fått mest
gehör för våra tankar. Det nu liggande utkastet över-
ensstämmer i hög grad med det svenska förslaget.
Övriga medlemsländer har successivt anammat vå-
ra förslag, vilket tydligt visade sig vid helgens minis-
termöte. Min bedömning är att sysselsättningsfrågorna
kommer att få en framskjuten ställning i det nya för-
draget.
Även vårt förslag när det gäller miljöfrågorna
handlar om att förstärka målsättningen för samarbetet
på detta område. Även här har vi fått bra gensvar.
Dessutom skall denna målsättning genomsyra alla
områden i EU-samarbetet.
Även om framsteg gjorts finns fortfarande mot-
stånd mot att förtydliga och förstärka den s.k. mil-
jögarantin, dvs. rätten att på egen hand i ett enskilt
land införa strängare miljövillkor än de gemensamma.
Beträffande öppenhet och fri tillgång till doku-
ment har vi lyckats att få till stånd att huvudregeln
skall vara öppenhet och inte slutenhet. Det är en
mycket viktig framgång. Vi arbetar för att ambitionen
höjs ytterligare när det gäller bestämmelserna för hur
denna regel skall tillämpas.
Vi vill även stärka målformuleringarna i fördraget
när det gäller jämställdheten. Jämställdhetsfrågorna
skall genomsyra allt arbete som bedrivs inom EU:s
institutioner. Viktigt är också att det i föreliggande
förslag slås fast att s.k. positiv särbehandling är ac-
cepterat.
Det utrikespolitiska samarbetet kommer att effek-
tiviseras genom att en analysenhet inrättas och att
beslutsreglerna sannolikt modifieras med viss om-
röstning med kvalificerad majoritet också på det utri-
kespolitiska området. Från svensk sida förutsätter vi
att vetorätten behålls när vitala nationella intressen
berörs.
Ett antal länder, men Frankrike och Tyskland i
spetsen, vill markera en tydligare färdriktning mot en
gemensam försvarspolitik och ett gemensamt försvar.
De har nyligen lagt fram ett förslag om att gradvis
inkorporera Västeuropeiska unionen i EU.
Jag är kritisk mot det förslaget. Min kritik mot att
slå samman EU och VEU utgår inte enbart från den
egna svenska situationen. Jag anser också att förslaget
avsevärt skulle komplicera EU:s östutvidgning och
innebära svårigheter för EU:s egen sammanhållning.
Från svensk sida kommer vi inte att påta oss några
ömsesidiga försvarsförpliktelser inom ramen för
EU/VEU. Den svenska alliansfriheten består.
Tillsammans med Finland har vi drivit frågan om
att stärka EU:s förmåga att hantera internationella
kriser och konflikter och att göra fredsbevarande
insatser. Därmed skulle vi koncentrera oss på det som
verkligheten efterfrågar, där det finns ett behov av att
gå vidare i den gemensamma utrikes- och säkerhets-
politiken och där alla EU-länder kan vara med. Det är
vårt alternativ, och det är ett mycket bra alternativ för
EU som helhet.
Vårens förhandlingsarbete har i hög grad berört
det rättsliga och inrikespolitiska samarbetet, dvs. den
s.k. tredje pelaren. Regeringscheferna uttalade vid
Dublinmötet att de förväntade sig framsteg på detta
område, inte minst när det gäller brottsbekämpning.
Från svensk sida är vi angelägna om en fördjupning
av samarbetet.
När det gäller asyl- och invandringsfrågor är vi
beredda att flytta över frågorna till den första pelaren
- detta för att få större kraft att genomföra besluten
och att skapa större öppenhet kring frågorna. Men vi
vill att beslut i dessa frågor till en början skall fattas
med enhällighet. Först så småningom bör majoritets-
röstning bli aktuell.
Regeringskonferensen arbetar med att finna for-
mer för att effektivisera samarbetet när det gäller
internationell brottsbekämpning, inte minst kampen
mot narkotika. Medlemsstaterna är i stort sett överens
om att detta samarbete skall vara mellanstatligt, men
att de gemensamma institutionerna, framför allt
kommissionen, får en starkare roll. Regeringen anser
att det går att stärka de gemensamma insatserna utan
att frångå mellanstatligheten.
Utgångsläget nu, inför den avslutande förhand-
lingsfasen, är således tämligen gott när det gäller de
sakfrågor som vi har lagt särskild vikt vid. Läget vad
gäller de s.k. institutionella frågorna är mera oklart.
Alla måste inse att en utvidgning måste innebära
att samtliga nuvarande medlemsländer får avstå en del
av sitt inflytande till de nya medlemmarna. De större
medlemsländerna vill att deras stora befolkningstal
skall få ökat genomslag vid fastställandet av antalet
röster. Det är en uppfattning som den svenska rege-
ringen har vänt sig emot.
Åsikterna om kommissionens storlek och sam-
mansättning skiljer sig avsevärt mellan medlemmarna.
Den svenska åsikten som jag framfört är att varje land
skall ha rätt att representeras av en kommissionär. Vi
är öppna för förändringar i hur kommissionen skall
organisera sitt arbete, t.ex. rörande fördelningen av
portföljer och ordförandens befogenheter.
En rad institutionella frågor återstår också att be-
handla. Ett gemensamt drag bland dessa är ambitio-
nen att effektivisera beslutsfattandet och unionsarbetet
i övrigt. Detta är en förutsättning för att vi genom
regeringskonferensen skall kunna bana väg för östut-
vidgningen.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga några
ord om s.k. flexibel integration. Begreppet innebär
villkor för hur grupper av medlemsländer skall kunna
fördjupa samarbetet inom EU på områden som alla
medlemsländer inte vill delta i.
Regeringen ser flexibel intregration som ett nöd-
vändigt inslag i unionen, inte minst när medlemsanta-
let kommer att växa. Däremot måste villkoren vara
strikta, för att inte sammanhållningen i EU skall un-
dermineras. Inte minst är det väsentligt att eventuella
flexibla arrangemang är öppna för alla medlemsländer
och beslutade av alla medlemsländer gemensamt.
Vi kan alltså redovisa förhandlingsframgångar så
här långt. Fortfarande har vi dock ett digert förhand-
lingsarbete framför oss. Dessutom är det av största
vikt att kunskapen och kännedomen om regeringskon-
ferensen ökar här i riksdagen och bland allmänheten.
Det är därför angeläget att vi alla bidrar till att sprida
information och att vi själva aktivt deltar i debatten.