Herr talman! Jag har några frågor om flexibel in-
tegration. Enligt min mening är det nog nödvändigt
med en förändring i den riktningen, men samtidigt
finns det starka skäl att analysera effekterna av en-
skilda förslag, dvs. för- och nackdelar. Det är bra om
regeringen kan presentera ett sådant material för riks-
dagen.
Deltagande i flexibla integrationsprojekt grundas
på politiska beslut, på en politisk vilja, allteftersom
länderna känner sig mogna för det. Det innebär att
länderna faktiskt strävar efter olika mål i Europeiska
unionen. Det sägs att när man skall efteransluta sig
skall nya länder betrakta de tagna besluten. Det är en
till synes ganska odramatisk formulering, men detta
kan leda till att man faktiskt får kvala in i projekt som
redan är påbörjade. Man måste alltså klara att på ett
tillfredsställande sätt hantera det som man redan upp-
nått.
Mina tankar går då till de nya medlemsstaterna i
österled. Det blir ett närmast EMU-liknande förfaran-
de. Man måste inte bara vilja utan också förmå att ta
del i ett fördjupat samarbete. Jag skulle vara intresse-
rad av att höra hur utrikesministern ser på detta.
Det andra som jag skulle vilja säga är att jag per-
sonligen tycker att det vore direkt olyckligt om vi fick
flexibla integrationslösningar inom pelare 2. Jag me-
nar att det är en kärnuppgift att förstärka GUSP inom
ramen för IGC. Det är inte minst ett viktigt led i ska-
pandet av en alleuropeisk säkerhetsordning att stärka
det politiska ledet i denna. Det är viktigt att vi har en
samsyn liksom gemensamma analyser och institutio-
ner.
Jag tror att en flexibilitet inom pelare 2 kan för-
svaga EU:s enighet och styrka när det gäller ett ge-
mensamt agerande. Den kan också möjligen vara svår
att hantera för vissa f.d. neutrala länder. Det kan bli
svårt att förankra hemmaopinionerna. Men huvudar-
gumentet för mig är risken att försvaga det gemen-
samma agerandet.
Jag skulle gärna vilja få del av utrikesministerns
syn även på detta.