Herr talman! Först vill jag tydligt markera att för-
handlingen sker inom ramen för det mandat som riks-
dagen har gett. Förra våren antog riksdagen ett betän-
kande mot bakgrund av regeringens skrivelse om
uppläggningen av förhandlingarna. Det rådde bred
enighet och det var ett utförligt betänkande. Därmed
är också förhandlingarna en gemensam sak för åtskil-
liga av riksdagens partier.
Från Moderata samlingspartiet vill jag markera en
viss oro när det gäller regeringsförhandlingarna. Det
handlar framför allt om risken för att förhandlingarna
försenas. Vi iakttar att det kommer in nya förslag i ett
sent skede i förhandlingarna, som kan riskera att må-
let att förhandlingarna skall vara slutförda i juni kan
komma att spricka. Därmed riskerar man att den ge-
mensamma förhandlingsstarten för de ansökande
länderna från Central- och Östeuropa också kan
komma att förskjutas. Vi skall erinra oss att det är ett
mycket centralt mål att medlemskap skall kunna ske
inom tre fyra år för dessa länder och på egna meriter.
Förslaget om att Västeuropeiska unionen skulle
integreras med EU är just ur detta perspektiv oroande.
Det kan nämligen komma att användas som ett argu-
ment för att inte ta med vissa av de central- och östeu-
ropeiska länderna. Därför vill jag tydligt markera vår
oro över att förslaget har kommit fram i ett mycket
sent skede under regeringsförhandlingarna. Vi tycker
att det är helt korrekt att kraftfullt poängtera att vi nu
inte får lägga nya hinder i vägen för utvidgningspro-
cessen.
När det gäller Baltikum har vi ju alltid under-
strukit de baltiska ländernas lika rätt att komma med
på egna meriter. Helst bör naturligtvis alla tre länder-
na kunna komma med i en första omgång. Men det
beror naturligtvis på dem själva. Det är bättre att ett
land eller två länder kommer med i första omgången
än att inget kommer med - detta mot bakgrund av den
tidningsintervju som publicerades i dag. Nu gäller det
att stödja processen.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag ställa två frå-
gor till utrikesministern med anledning av regeringens
egna prioriteringar, som ju är litet förbryllande. Det
gäller den sysselsättningsunion som vi har diskuterat
många gånger här i riksdagen. Om det nu är så att den
svenska regeringen är känd för att strunta i EU:s vä-
sentliga rekommendationer när det gäller arbetslöshe-
ten, kommer då regeringen, om det blir en sysselsätt-
ningsunion, att ändra sig och börja respektera EU:s
rekommendationer? Skall man byta politik i det avse-
endet?
Det andra är miljöfrågan. Visst kan det vara bra
att förstärka skrivningar i fördragen, men likväl agerar
den svenska regeringen för en ökning av koldioxidut-
släppen. Om det skall vara trovärdigt måste det finnas
en resonans mellan hur man agerar i fördragen och
det materiella innehållet i politiken.