Herr talman! Låt mig först göra en rättelse av mitt
inledningsanförande. Med anledning av det
rättelseblad som har delats ut i kammaren, där
reservationerna har numrerats om, yrkar jag nu
bifall till reservationerna 3, 4, 5 och 10, och avslag
på reservation 11.
Det var ju den socialdemokratiska regeringen som
på sin tid tillsatte den utredning som sedan lade
fram det betänkande som ligger som underlag för
den här propositionen. Det innebär inte, som
framgår av reservationerna, att vi är till freds med
alla delar i den. För att vinna tid vill jag bara
instämma i vad kollegan Hans Andersson sade om
tillämpningen av 39 § i LAS. Det duger som kort
motivering för att vi har reserverat oss.
När det gäller periodiska hälsoundersökningar,
förefaller den nu föreslagna, mycket ingripande
lagstiftningen inte vara motiverad. Den öppnar ju
möjlighet att använda läkarundersökningar när det
gäller den psykiska hälsan även i helt
ovidkommande syfte. Det är en tendens i samhället
i dag -- det finns många vittnesmål om detta -- att
man gallrar på ett helt ovidkommande sätt.
Därigenom är det en växande grupp i samhället
som ställs utanför arbetslivet. Det gäller bl.a. Telia,
som nämndes, där det har gjorts försök att
genomföra undersökningar, t.ex. av tandstatus,
antalet barn, sjukfrånvaro under de senaste åren
m.m. Det är det här som vi vill mota.